Dagarna rusar förbi

När man går någonstans, typ hemåt, till jobbet, till stan, till affären, så har man ju en mental checklista. Basgrejjerna är liksom plånbok, nycklar och telefon. Eller hur? Sen kan det vara lite i stil med, kom jag ihåg soporna, behöver jag en extra tröja, borde jag ha tagit med mig en tygpåse? Jag har de senaste dagarna haft riktig flyt på den fronten. Jag glömmer liksom inte bort lika mycket som jag brukar. Jag börjar få struktur som är ganska enkel att följa. Förutom det här med bilnycklarna. Går hemifrån och stämmer av basgrejjerna innan jag sätter mig i bilen. Åker iväg, gör kanske ett kort stopp nånstans, typ lämnar återvinningen, och åker vidare. Stämmer av mentala checklistan igen bara för att vara på den säkra sidan. Där är telefonen. Där är plånboken. Där är hemnycklarna. Men var fan la jag bilnyckeln?? Efter att det hänt typ fem gånger är det lite pinsamt när jag kommer på att de sitter ju i tändningslåset. För jag kör ju. Med bilen.

Tvättar kläder på fredag kväll. Går ner för att hänga tvätten och kommer då på att jag glömde ju sätta tvättmedel! Bara att köra om. Kör bil mot dagis och tänker på den vackra himlen. Plötsligt frågar dottern: - Mamma, var ska du? Då upptäcker jag att jag svängt för tidigt och blir tvungen att stanna, backa och köra vidare tills nästa vänstersväng. Söker bilnycklarna i säkert tio minuter innan jag inser att jag har dom i handen. Säger till min man att -..vi kan väl köpa ordentliga skydd på dörrhandtagen (senare googlat fram att det heter handtagsbuffert) istället för rattmuff. Ehm... jag menar... möbeltass. Var fick jag rattmuff ifrån?

Du vet att du är lite insnöad när: Du sitter på bussen på väg till jobbet. Kvinnan framför dig nyser högt. Du börjar gräva i fickan efter näsdukar för du tänker räcka fram och be henne snyta sig. Du kommer på att så gör man inte. Inte om det inte är dina barn som nyser. Jag är så glad att jag kom på mig själv och hann stoppa impulsen.

Behöver ringa IT-supporten för jag har problem med ett program. Tänker att jag ringer från mobilen för fasta telefonen är kopplad till datorn så om jag måste uppdatera något program så kanske jag måste starta om datorn och då bryts ju samtalet med IT. Tar fram och ringer numret i mobilen och hör alternativen "Välj 0 för Sjukanmälan. 1 för IT-support." Trycker ett. På fasta telefonen "2 för mobilsupport." Inser att jag tryckte på fasta telefonen och inte mobilen. Skrattar och trycker 1 på mobilen. Då kommer nästa val. "Välj 1 för nytt lösenord. 2 för program frågor." Trycker 2. På fasta telefonen. "3 för synka mail..." Inser att jag tryckte på fasta telefonen igen. Skrattar och trycker 2 på mobilen. Och skrattar fortfarande när IT-supporten svarar.

Jag försöker förklara vem Leif Andrée är. - Det är han som spelar Måns i Katten Jansson. (Översättning: Det är han som spelar Bill eller Bull i Pelle Svanslös) Jag, på väg hem från en av dotterns kompisar - Ta på dig pyjamasen nu. (Översättning: Ta på dig jackan nu.) Just nu är jag inne i en fas där jag försöker säga så lite som möjligt. Att komma ihåg vad saker och ting heter och sätta orden i rätt ordning är lite för jobbigt. Och ja, jag ska börja jobba snart. Och ja, de förväntar sig att jag ska komma ihåg vad jag brukar göra på mitt jobb.

... jag måste få skvallra på min man. Jag är inte sen med att erkänna att min hjärna inte alltid hänger med, gör konstiga loopar eller är allmänt förvirrad. När jag berättar om mina konstigheter så förväntar jag mig ibland lite igenkännande i stil med "ja, så har jag också gjort" eller "det var inget jämfört med när jag...". Sådana kommentarer kommer inte alltför ofta så jag känner mig lite ensam i mitt tillstånd med återkommande hjärnsläpp. Men jag vet att jag inte är ensam.  Min man klagade lite innan jul när han skulle se en gammal julkalender på dvd. Det var nämligen konstigt, tyckte han, att man inte sålde hela kalendern i ett paket. Det var ju bara 12 avsnitt på dvdn som han hade. Han är inte sen med att lösa problem så han beställde ny dvd på nätet så att han skulle ha de resterande 12 avsnitten. Den nya dvdn kommer några dagar senare och jag tänker när jag ser den att det där fodralet har jag sett. Men jag säger inget för jag kan ha fel (och brydde m...

Lyckan när man hittar kvittot man tappat bort. Skräcken när man inte minns var man la den halvätna bananen som man hade medan man letade kvittot.

Igår när jag snabbt skulle göra två flätor innan jag skulle sova råkade det bli lite tokigt. Jag gjorde först en inbakad. Och sen ett utbakad. Hoppsan.

I helgen förbereder min man att koka kaffe i perkulatorn. När han borde sätta i sladden väljer han istället att ställa perkulatorn i skafferiet. Jag visste det! Jag är inte ensam! Det är fler än mig som får hjärnsläpp ibland. I love him so much.

Så går det om man försöker göra två saker samtidig. Prata i telefon och skriva mail. Till mitt försvar så är det nästan rätt. Ska stå Åkarmöte Kalix. Till alla er som läser detta. Tack för att ni inte ger upp hoppet trots mina långa blogguppehåll.

Jag erkänner att jag är nyfiken. Ibland får jag mina ryck och frågar ut folk om ditt och datt. Tyvärr så glömmer jag lätt också. Så jag ber om ursäkt om jag 1. Frågar för mycket 2. Frågar samma sak flera gånger Att jag glömmer betyder inte heller att jag inte bryr mig. Bara det att jag har svårt att katalogisera information så det blir lite rörigt.

Inte två. Jag hade bara en vante på mig när jag åkte till jobbet. Den andra hade jag glömt hemma. Några telefonmöten och lite ekonomiassisterande senare började fnissattackerna. Men då tog vi paus. Ingen skada skedd. Så småningom tog dagens jobb slut. Bara det att min hjärna då totalt stängde av. Jag gick från jobbet, hann inte lämna parkeringen innan jag kom på att jag glömt ta med mig posten. När jag sprang in för att hämta den kom jag på att vi glömt ta in posten. Tog in den och tog med med utgående post. Skulle åka och handla. Åkte åt fel håll i rondellen. Nåja, tar väl andra affären istället. På väg dit ställer jag med i höger fil och blinkar höger i en korsning med röd ljus. När det blir grönt kommer jag på att jag ska inte svänga till kompisen som bor där. Jag ska ju skynda mig och handla sedan åka hem! Väl framme vid affären ringer jag till kompisen och berättar lite skojjsigt allt svammel jag hade för mig. När jag sedan lägger på inser jag nästa grej. Posten som jag skulle po...

Ett litet urplock av saker jag gjort i veckan: Duschat utan tvål (kom på det medan jag höll på att klä mig) Tänkt koka ägg i kylen (kom på mig själv när kylskåpsdörren var nästan helt stängd)  Gått omkring hela dagen med trosorna ut och in (upptäckte det först när jag skulle gå och sova) Borstat tänderna med dotterns tandkräm (kom på att det smakade lite konstigt när jag skulle ta fluorskölj) Förstå vad mycket tokigheter man kan ha för sig under en veckas tid och tänk vad mycket som sker obemärkt. Men det känns ändå rätt okej. För mycket gör jag faktiskt helt rätt. Faktiskt. Jag lovar. Tror jag.

En till sån där sak. Och jag vet att jag inte är ensam! Tankade igår. Slog in koden till kortet. Fel kod. Försökte igen. Fel kod. Men shit - bara ett försök till innan kortet spärras! Men skit också... Det var ju fel kort. Och det kan tyckas att det är ju korkat att ha fel kort. Jovisst. Men visst är det smart att komma på det innan man faktiskt spärrar kortet? Man får vara glad för det lilla ibland.

På jobbet har vi bärbara datorer som vi kopplar i dockningsstationer så att vi ska kunna vara lite mobila om det behövs. Men det är inte alltid det är så lätt. Jag tog datorn från mitt rum och kopplade in den i ett rum längre ner i hallen där jag skulle jobba lite. Sedan gick jag tillbaka till mitt rum, satte mig vid skrivbordet och när jag försökte låsa upp skärmlåset tyckte jag det var konstigt att skärmen var helt svart. Sedan kom jag på det. Att datorn hade jag alldeles precis nyss flyttat på! Alltså. Jag ska tillägga att jag pratade med någon samtidigt. Så att det var liksom multitasking gone wrong.

Skulle gå i duschen. För en gångs skull kom jag på att jag skulle ta handduken från kroken och lägga närmare badkaret så man slipper gå över golvet och blöta ner. Å vilken tur att jag kom på det för jag hade ingen handduk. Gick och hämtade en och hängde den på kroken. Och gick i duschen. Och fick kliva på golvet och blöta ner för jag glömde flytta handduken närmare.

Jag har funderat massor. 1. Nackdel med att aldrig har vin hemma är att när man väl har vin hemma så har man ingenting till. 2. Små barn tar på sig skon på fel fot 90% av gångerna. Tänk om de egentligen gör rätt och vi vuxna lär om de till det vi TROR är rätt? 3. När man försöker låsa upp cykeln med bilnyckeln så behöver man lite mera semester.

Skräcken när dottern springer omkring och sjunger "väänsteer höögeer" Tänk om hon lär sig vad som är höger och vad som är vänster före mig...

Jag har ett par vanliga och ett par solglasögon med styrka. När jag tar upp fodralet när jag ska byta har jag en tendens att bara ta ut de ur fodralet och sedan lägga tillbaka samma par. Alltså inget byte. Why is that?

Ibland känner jag att man behöver lite mer perspektiv i livet. Och då tänker jag på min fina jordglob. Tänk på hur många människor som bor i Sverige. Och tänk på hur litet Sverige är i jämförelse med andra länder. Och tänk på hur många människor som bor i de länderna.  Och tänk på någon du älskar. Hur mycket du älskar en människa. Och tänk på att du inte är den enda i Sverige som älskar någon. Och tänk på att Sverige har ganska lite människor i jämförelse med hela världen. Tänk på vad mycket kärlek det finns i världen. Och av de fyra gånger som jag skrev "människor/människa" så skrev jag "männsikor/männsika" fyra gånger.