Dagarna rusar förbi

Minnet är bra men kort. Vi hade ett litet snöoväder för ett tag sedan och jag dokumenterade lite och tänkte lägga upp lite fina bilder här på bloggen. Men jag glömde. Hittade bilderna nu. Så varsågod. Vår bil Sophuset Min snöängel But that's old news. Vad har ni för planer för nyår?

Jag sitter på jobbet och ringer till mig själv bara för att jag ska ha någon att prata med. Mellandagar... Ja jisses.

Man ska hålla fast vid traditioner. Jag gillade vad kvinnan på TV sa när hon pratde om traditionen julbord. "Det spelar ingen roll att barn inte brukar gilla maten på julbord. De ska äta det ändå." Jag vill kalla det en liten tradition, det jag har hållit fast vid de senasta fem åren. Jag håller fast vid att vara sjuk över jul eller nyår. I år blir det nog både och. Jag kanske inte gillar det, men jag ska vara sjuk ändå.

Julen närmar sig och jag har gått completely jul bananza crazy. Med julgran och allt. Ny. från Rusta. Lägg märke till "julgransstjärnan". Vet ni hur svårt det är att hitta snygga sådana som inte väger tio kilo och bryter hela toppen på granen? Jag var i farten innan julgranen också. Och utökade vår samling julstjärnor. Från 2 stycken till 3. Nedan ser ni nytillskottet. Jag älskar den! På nära håll. Och på fem meters avstång. Men inte 15. Då ser den lite udda ut. Men det är grannarnas problem.

Jag har VABat i veckan. Ögoninflammation. Pigg och kry annars. Så då passade jag på att göra bort några ärenden på stan tillsammans med tösen i vagnen. Vi stannade på ett fik med "barnanpassning". Micro, tusen barnstolar, liten (ganska stor) lekhörna och sist men inte minst rymligt för alla barnvagnar. Det dök upp en hel del föräldrar med sina barn. Och här kommer min iakttagelse: Två mammor dyker upp med sina barn. Det har koordinerat ihop en liten "mammaledig" lunch. De har båda varsin flicka på tre, fyra år, och varsin pojke ca 6 månader. Det såg så mysigt ut. De verkade allihopa verkligen ha funnit varandra. Flickorna springer genast och leker lite medan maten inte har kommit. Pojkarna hamnar i varsin stol och sitter vända mot varandra och sprattlar med benen. Ena mamman går och beställer, sedan den andra. Jag tjuvlyssnar: "- Ja det blir ju inte direkt att ses varannan vecka som med flickorna" säger den ena mamman och båda skrattar. Och jag förstår v...

Sovmorgon! Halv åtta vaknade jag av att sambon pratar med mig. Dottern ligger och sover mellan oss. Halv åtta? Herregud vilken tjuvsovare vi har fått. Så det var upp och skynda för vi ska tidigt till Haparanda och IKEA och smyckesaffär och godisaffär och finsk affär. Resan gick väldigt smidigt, och vi blev väldigt panka (bara lite). Men sen då. Nu kommer historien om vårat första besök till jouren med dottern. Som fick limma ett jack i pannan. Och hon sa inte ett pip. Inte ett pip. När vi kommit hem från IKEA och fixat och donat och ätit middag så for sambon iväg på ärende. Jag stressar över mycket disk och skitig lägenhet. Och plötsligt stannar hjärtat. Gumman snubblar eller halkar (jag har förträngt vilket av det) och far med huvudet först in i elementet. Och vad gör man? Stress panik typ. Jo fram med pytt i pannan för att lägga kallt om hennes panna, ser hur hon drar med handen över ansiktet och inser blooodet... fy. Varför ska sår i huvudet blöda så hemskt...

Vaknade abrupt klockan sju. Dottern mer speedad än vanligt. Fick ändå sova en stund till eftersom sambon klev upp. Kvart över åtta stormar dottern in i sovrummet och ska hoppa sängen. Dags att kliva upp. Halv nio frukost Kvart i nio julkalendern. Vet inte om dottern eller sambon var mest förtrollad Nio börjar jag gräva fram jullådan i källaren. Tänk er det där sifferpusslet som man spelade. Där det är 15 siffror och ett hål och man ska dra runt siffrorna för att allt ska hamna på rätt ställe. Ungefär så packat är det i vår källare. Jag fick flytta på allt för att ta mig in till lådan och sedan fick jag flytta allt igen för att ta mig ut. Halv tio har jag lyckats ta mig tillbaka in i lägenheten och dottern börjar genast hjälpa mig med julstjärnor, lyktor, tomtar, tomteluva, glöggkoppar osv... Elva lunch sedan disk och städa undan. Tolv dusch och göra sig redo Halv ett iväg till svärmor för pepparkaksbak. Dottern var nog frälst. Och flors...

Alltså hur jobbigt är det inte? När man pratar med någon och inte får en syl i vädret. Man vill vara delaktig i samtalet men den man pratar med pratar som att orden bara väller ut. Ingen hejd. Och till slut så är inte ens orden sammanhängande och ämnet är plötsligt något helt annat Jag ber om ursäkt för att jag inte kan stoppa mig när jag väl kommit igång.

2012 har all in all varit ett ganska bra år. Men nu vill jag att det ska bli 2013. Mest på grund av att jag köpte denna igår Jag vet att jag redan har en mindre som också är fin. Men den här är jätte fin och har en dag på varje sida. Jag vill börja skriva romaner istället för bara "15.30 Frissan".

Ni vet hur man ibland låter bli att säga något. Man tycker något och man kan tycka det starkt men det är inte alltid man säger det. Jag börjar bli less på det. Jag börjar bli less på att inte säga det. Jag skyller på att jag vill skydda stämningen. Vill inte störa. Men egentligen är jag nog bara feg. Så nu ni. Nu ska ni få höra... Om ett tag.

Det började med att svärmor nämnde en butik. Sedan var jag på besök i storstaden och såg butiken. Gick in och hittade "göra-själv" armband. Det här blev resultatet: Alltså inte för att skryta eller så men - fan va duktig jag var! (var bara tvungen att göra om det en gång)  Så nu när jag var till storstaden igen så gick jag till butiken igen. Och då blev det här resultatet: Ni får gissa vilket av de som jag har gjort - host... (var bara tvungen att göra om det en gång) Jag tänker att i den här farten så by the time dottern kanske börjar gilla att pyssla så kan jag visa henne mina skills. 

Under loppet av två veckor gick jag på två utbildningar och båda poängterade att vi rör oss för lite i dagens samhälle. Inspirerad så började jag med lunch promenader. Gnällde lite över att jag jobbar på ett industriområde - så det är mycket avgaser, skrotupplag, lastbilsparkeringar och inga promenadstråk. Men den som söker finner. Tada!  Och när jag ändå var i farten så tog jag en liten bild på höstens naturfenomen: Syns kanske inte så bra men det är i alla fall en grop som det har varit vatten i, men medan det fyrst på ytan så ha vattnet sakta men säkert runnit ner i marken. Gissar jag... Jag vill poängtera att bilderna är tagna för lite drygt en vecka sedan. Och idag är det bara en enda lång lerstig. Så jag promenerar längs vägarna tills det fryser på igen.

Och tillsammans gick vi mot slutet. En magisk kväll!  Ibland kan man nog tro att jag är yngre än vad jag är. Jag tror jag var mest exalterad av alla i hela tjejgänget. Jag kommer knappt ihåg middagen innan bion...

När man kastar soporna i en container eller när man släpper breven ner i postlådan. Och sekunden efter tänker man "hade inte jag ett par nycklar i handen också?" Då hinner i alla fall jag bli lite stressad.

Morsan Farsan Syrran Brorsan Jag växte upp och fick minsann inte kalla mina föräldrar för morsan och farsan. Jag trodde länge att det var fula ord som man kallade sina föräldrar. Är det det? Jag kom på att syskonens motsvarighet inte alls är fula. Mest för att jag hör mamma kalla sin syster syrran hela tiden. Ibland är jag bra smart.

Hur är det möjligt? Alltså jag vill vet hur det gick till. Jag kan för mitt liv inte förstå. Det brukar inte vara några problem. Rutiner ni vet. Men i morse hände något. Och nu har vi ett mysterium. Var har vällingflaskan tagit vägen? Jag höll i den i morse. Men sen när jag hade diskat undan efter middagen så kom jag på att jag inte diskat någon vällingflaska. Ett ganska stort glapp däremellan. Sökandet inleddes. Utan resultat. Borta. Borta! Sen kan jag nämna att jag glömde sminka mig i morse. Morgonen kanske var rörigare än vad jag minns...

Ibland har man små problem, ibland har man stora. Jag brukar ha stora problem när jag ska köpa ny tandborste  för att det finns för många val, men i helgen var det inga problem alls. Problemet låg egentligen i att jag hade glömt min tandborste hemma när vi åkte för att hälsa på släkten. Och det är bara på byns lanthandel som jag inte har problem att köpa en tandborste. För de har bara en sort. Äntligen! Någon som gör det enkelt för dig.

För att vara första försöket är jag rätt nöjd. Det ska föreställa cupcakes.   Inte för att jag trodde att det skulle behövas, men det fanns back-up Behöver jag säga att om man av någon anledning inte blev mätt på varmrätten så blev man mätt av dubbla efterrätter?  

Hon är så goooo. Står och ropar "mamma" min sin lilla röst. Det träffar rakt i hjärtat. Bara det att det kan ta en stund innan jag reagerar. Måste vakna först. Suck... I natt var det klockan två ungefär. Natten innan kanske vid tre. Jag inbillar mig att jag går rakt till hennes rum. Men tydligen inte. Inatt gick jag in i dörrkarmen. Det är som att jag på vägen till hennes rum väcker mig själv... Och när jag burit över henne till vår säng och krypit ner under täcket slänger hon armarna om min hals. Då myser jag och somnar med ett leende på läpparna. Tills jag blir knäad i ansiktet en timme senare. Typ...

Men de luktar ändå vitlök! Det var i onsdags som jag gjorde något hopkok med tre vitlökklyftor. Jag råkade skära sönder vitlöken innan jag skalade så jag tror det är det som gjort det. Känner fortfarande hur de luktar vitlök. Och då kan jag också meddela att jag super städade köket igår med STARKA rengöringsmedel - men lukten om fingrarna sitter ändå kvar. Fjäscht!

Var nära att få ett psykbryt. Ni vet hur man jobbat lite länge. Hungrig. Längtar hem. Parkerat bilen hemma och ska kliva ur. Det var lite svårt att få med sig rätt grejjer ut ur bilen. Så för att få lite svängrum så öppnade jag dörren. Vände mig mot förarsätet för att lyfta över sakerna och då hör jag att dörren smäller igen. Gör ett nytt försök - samma resultat. Nu tog jag i lite mer så dörren går upp lite till, men då fick den fart på tillbaka vägen och smällde igen fortare. Vad var det fårgan om!? Jag svor lite och slängde upp dörren igen. Då hade jag tyvärr räknat lite fel så väskan som nu var i famna ramlade ut på backen. What the F*ck! Tog mig i alla fall ut ur bilen och in i lägenheten. Där fick jag mat och se CSI på TV. Då var världen inte emot mig längre

Körde från affären. Såg plötsligt en älg på andra sidan vägen. Saktar in och kör i snigelfart då jag ser hur hon vänder sig om och börjar springa över vägen. Jag stannar. Hon springer och halkar och glider mot min bil. Bara en meter bort kommer hon på fötter igen och skenar iväg in i skogen. Min första tanke var stackars lilla (fast ganska stora) älg! Var ganska skärrad och tänkte först att det var nog för att jag var rädd att jag skulle krocka. Men när jag tänkte över allt så var jag aldrig i någon direkt fara. Så jag var alltså skärrad för den stackars älgens skull.

Sorterar fakturor med underlag Går till kopieringsrummet för att frankera Börjar väga fakturorna för att se vilket porto det ska vara Noterar att de väger mindre än vanligt Noterar att jag glömt sätta fakturorna i kuvert Tar med mig fakturor och kuvert tillbaka till kontoret Börjar packa fakturorna i fönsterkuvert Noterar att det var ovanligt mycket text på fakturorna. Noterar att jag har fakturorna felvända så att adressen inte syns i kuvertfönstret Svär högt några gånger Tar ut alla fakturor ur kuverten Packar om. Packar rätt Väger Frankerar Trippelkollar Trippelkollar igen Lägger fakturorna på stolen så att jag inte ska glömma de när jag går Kommer glömma de när jag går

Det här med internet. Och boka biljetter. Det var bättre förr. När man ringde och pratade med någon i telefon. Det är så mycket teknik. Ingenting som funkar. Och ser man hur antalet lediga biljetter tickar neråt så blir man lite stressad. Nä, tacka vet jag kundservice. Och så får man prata med en trevlig ung tjej. Och nu har vi biljetter till The Twilight Saga, Breaking Dawn del 2!

Det här var igår morse: Och det har var i morse: Om vi nu bortser från att jag är värdelös fotograf så tycker jag det är två rätt coola bilder. De är tagna på exakt samma ställe. Det som skiljer de åt är att det har gått ett dygn och det har fallit lite snö. Ser ni ljuset? Coooolt... (notera också att mina nya skor är super snygga)

I helgen har huggtänderna varit framme. Dottern (drygt 1,5 år) har några tänder. And she is not affraid to use them! Första gången var det för att hon blev arg. Jag tog något från henne. Och eftersom att jag inte verkade fatta att hennes skrik betydde nej och när jag hade armen inom ett lägligt avstånd så fick jag mig ett bett. Jag fick ett blåmärke. Jag förstår henne. Hon blev arg och fick inte fram budskapet tydligt nog så hon tog till sitt starkaste medel. I get that... Andra gången så närmade sig sovdags. Hon fick på sig torr blöja och pyjamas. Jag värmde välling och vi satte oss i soffan och myste. När hon ätit färdigt vällingen sa vi god natt till pappa. Hon sträckte sig fram och gav honom en puss. Jag lyfte upp henne och hon kramade om mig och så la huvudet mot min axel. Sömen var en minut bort. Om ens det. Då vänder hon på huvudet så att hon gömmer ansiktet mot min hals och så kramas hon lite till. Och tjuvbiter mig! I don't get that...

Ibland blir det bara så. Vare sig man vill eller inte. Men jag ville verkligen. Och jag hittade både det ena och det andra. Och i följetoner av helgens glada sväng på stan så känner jag mig just lite extra fin Gillar! Nu var de lite klumpiga att ha på sig medan man springer omkring på ett kontor så de står snällt och väntar på att klockan ska slå "slut för idag" Nu när jag ser den här bilden så noterar jag några saker som jag vill att ni ska notera. Inte bara det att bilden visar mitt nyinköpta nagellack och klockan som jag fick av min mor. Den visar också min dåliga blodcirkulation i fingrarna när det är kallt (röööda) och mitt blåmärke efter att dotter bet mig (någon grön gul nyans)

Och för er som missat det så släpps biljetterna imorgon. Syrran ska ställa klockan och boka tidigit på morgonen. För att få bästa möljliga platser. Till hela gänget. Snart smäller det. Bara 39 dagar kvar. Twilight - Breaking Dawn, del 2 Uppdatering 2012-10-15 Vi hade fel. I alla iver så har vi läst Twilight när det har stått Twinight. Honest mistake! Så inge biljetter ännu...

... nu ska jag visst ha astma också. Frågan blir - var det hunden eller rökrummet som utlöste det hela? Nåja, inte grotta ner sig i problemen. Lite lustigt dock att andingsproblemen faller samma med mina ganska nya planer att börja ta ridlektioner. Eller egentligen är det inte lustigt alls. Egentligen är det helvetes jävla skit. *börjar nynna på magnus och brasses svordomsvisa* Nu slut för idag.

Finns det hjälp att få - be om den! Du behöver inte klara allt själv. Visst kan det i efterhand kännas bra att du klarade det på egen hand, men det känns ännu bättre om du vet att det finns folk omkring dig som ställer upp när det kan behövas. Satt i bilen i morse och jag vet inte riktigt hur tankarna började gå i den riktningen. Är det inte lite jobbigt att det finns viss stolthet i att inte behöva hjälp? När du är inne i det ensam så är det svårt att se klart. Det är sen du kan bli efterklok och tänka att du kunde ju faktiskt ha bett om hjälp... Det brukar finnas någon som står utanför som ser hur du kämpar. Bjud in dem om de inte vågar bjuda in sig själva.

Nu, efter en lång dag börjar jag avsluta. För att bege mig mot flygplatsen och hämta mina fina gäster. Nu känner jag har den här jobbiga dagen sakta börjar vända. Nu är det helg!

De senaste dagarna har jag inte behövt använda rouge. Jag har ofrivilligt varit rosig om kinderna, konstant. Ungefär som när man druckit några glas vin. Ungefär som när man gått upp för trapporna. Ungefär som när man rodnar lite. Ungefär som när man käkar allergimedicin som ger en biverkning som gör att det hettar ordentligt i ansiktet. Tack och lov är idag sista dagen.

Idag ska inte vara en sån där dag. Men nu råkade det blir det. En problemdag. Och jag orkar inte. Blir så less. Jag gillar att lösa problem. Men när inget, absolut inget, går som man tänkt... Många gafflar i vägen. Och det värsta är när man tror man löser ett problem men egentligen skapar ett annat. Som man tror man har löst. Men nä. Jag menar alltås att allt går fel. Jag kan inte ens stava... "alltås" var just ett snyggt ord. Nä, nu tar jag snart helg. Måste bara försöka reda ut dagens soppa först. Och det lär ta resten av dagen... Är det inte helg nu?

Du är på stan köper något litet till exempel läppglans, hårspännen eller strumpor. Du trycker ner det i väskan tillsammans med kvittot. Och så ligger det där. I dagar. Veckor. Kanske månader. Och du tänker att snart ska jag städa ur väskan. För det är inte bara ett sånt inköp du har gjort. Det är stökigt och alla grejjer är i vägen hela tiden när du ska leta fram plånbok eller nycklar. Och så kommer det en dag då du desperat behöver det du köpte för dagar, veckor kanske månader sedan. Och så hittar du det inte. Det är borta. Hur gick det till? Jag sökte hårspännen i morse. I skålen där jag brukar ha hårspännen. Men där fanns inga. Så jag kom å tänka på de där som legat och slängt i väskan. Jag har funderat på att lägga de i skålen. Men det har inte blivit av. Så jag var väl på ett sätt glad att jag har hårspännerna i väskan som back-up. Och så började jag leta. Grävde först i blindo med handen i en halvstängd väska. Hittade inte. Öppnade ordentligt och tittade ner...

Idag konstaterade han något ganska fundamentalt i vår relation. Jag pratade om att putsa fönstren. Jag kände att jag ville få det bortgjort medan han tyckte att vi kunde vänta till våren. - Men jag tänker på hur skitiga de är varje gång jag ser de, sa jag - Vi tänker på olika saker, sa han. Jasså var det så det var...

... trillade i blåbärsskogen. Eller jag gjorde det i alla fall. Men det faktum att jag tog mig iväg och plocka blåbär är väldigt imponerande. Så det faktum att jag trillade och tappade några gör inget. Tänk att jag skulle behöva skaffa barn innan jag började plocka bär igen. Vinbär och blåbär kan jag bocka av det här året. Vinbärssaft och blåbärspaj!

Fick något ryck imorse. Började storstäda. Först kök sedan badrum. I grund och botten tror jag det handlade om att jag inte ville putsa fönstren. För gör man ett storjobb så slipper man göra ett annat. Eller hur?

Ge mig styrka någon. Känner det på mig. Idag kommer bli en lång och jobbig dag. Jag försöker det här med positivt tänkande men kan inte säga att jag lyckas speciellt bra. Medan jag sitter här och försöker bli lite motiverad och jobba så är sambon hemma och förbereder inför en liten tripp till badhuset med vår dotter. Allt ihop är hans fel. Varför får han vara hemma och mysa medan jag måste jobba?

Nu skulle det ju då vara en bild här, men den kruppade sig så jag blev arg och kastade bort den. Så föreställ er en bild av vår köksbänk, full med grönsaker, rotfrukter, färska kryddor och frukt. Och medan ni låtsas att ni nu sett bilden så läser ni tillhörande bloggtext: "Jag blir alltid på så gott humör när jag packat ur matkassarna och det ser ut så här. Ser ni alla färger! Och färskt. Allt ihop. Alla matkassar borde se ut så här. Det blir mitt löfte den här veckan. Förutom idag, då blir det köttbullar och makaroner."

På badkarlskanten står massor med flaskor. Mina, sambons och dotterns. Schampo, balsam, tvål, olja, scrub. Ja ni vet - rubbet. I vanliga fall brukar det inte vara något problem. Men i morse var det det. Jag var seeg. Mycket seeg. Så när jag skulle tvåla i mig så hängde inte hjärnan riktigt med. Jag tog dotterns barntvål. Och jag tänkte att det var något underligt med valet som jag just hade gjort. Och jag stod och tittade på tvålen i handen. Och undrade var jag hade fått den i från. Och vad jag skulle göra med den. För det var något underligt men jag kunde riktigt komma på vad. Jag tittade på tvålflaskan och tänkte att det är något konstigt. Jag undrade vad det var jag höll på med. Jag stod så en stund. Och jag gick tillbaka i tiden och funderade på vad som hade lett mig till just detta konstiga ögonblick så jag skulle veta vad jag skulle göra för att lösa det hela. Då slog det mig. Jag skulle tvåla in mig. Med min tvål. Den gröna flaskan. Inte barntvål...

Hojta om ni känner igen er: - Klär er på morgonen och först vid nio-fikat upptäcker ni en stor fläck på byxa/tröja - Skickar ett brådskande mail men glömmer bifoga filen - Ska salta maten lite och har råkat öppna stora hålet så det blir ca en matsked salt istället för kryddmått - Går till tvättstugan stolt över att man kommit ihåg tvättmedlet i sista sekunden och upptäcker att man glömt tvättnyckeln - Byter lösenord men fortsätter skriva det gamla i minst en vecka Livets underbara små ögonblick.

Droppen var inte när dottern snöt sig på mina byxor och sedan på tröjan. Droppen var inte när jag tappade mald muskot över hela köksgolvet. Droppen var inte när dottern som skrikit efter mat inte äter maten jag lagat. Droppen var inte när jag trampade på blöt pasta. Droppen var när jag tittade ut och såg att det ösregnade. Eller i och för sig så var det ju jätte många droppar. Skit också.

Var är världen på väg när man inför lördag kväll handlar 500 gram kött och 1,2 kg godis?

Min nya leksak. En hårtork för mitt vackra hår.       Hans nya leksak. Tv-spel från 90-talet.     We agree to disagree när det gäller vad man ska lägga pengar på. 

Skulle peppra hamburgarna på grillen. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt. Var inte beredd på att "spridarlocket" saknades. Och i vanlig ordning så vände jag den upp och ner och skulle skaka till den när jag upptäckte att det blev ett mindre berg av peppar på hamburgaren. Och i vanlig ordning så blir hjärnan lite långsam vid en mindre chock så jag var inte så snabb på att vända den rätt väg. Så nu är det inte mycket peppar kvar. Mycket av det brann upp i grillen. Brinnande peppar luktar inte så gott faktiskt... Så vet ni.

Igår var det söndagsmiddag. Lite snabblagad köttfärssås. Med lite riven ost på. Och det här ockuperade mycket av mina tankar igår: Osten var lagrad i tio år. Och den låg i kyldisken på affären. Och jag köpte en bit och rev den över köttfärssås och spagetti. Jag undrar vad den osten drömde om. Vad den önskade skulle hända i livet. I tio år låg den och myste och lagrades till en mycket god ost. Vad hoppas den skulle hända vid slutet? Jag tror inte den ville bli riven över lite snabblagad söndagsköttfärssås. Jag tror den ville avnjutas en höst kväll, tillsammans med andra ostar på en ostbricka och ett glas vin. Det var vad jag tänkte på. Vad tänkte ni på?

Älskar och hatar det. Har äntligen det där långa fina håret som jag längtat efter. Men sist jag var hos frissan så sabbade hon det lite så det är inte riktigt rätt uppklippt. Och utväxten ska vi inte ens tala om. Därför är det dags för frissan igen. Längtar till måndag. Nedräkningen har börjat idag var troligen näst sista gången jag tvättade det i befintligt skick. Nu när jag la upp bilderna på flätan så kände jag att jag ville visa håret utan, för trots att flätan är lång så gör den inte riktigt hårets längd rättvisa. Så här långt vet jag inte om jag någonsin haft...  På ryggen är det ner till BH-bandet!

Okej, nu vill jag att ni erkänner att det brukar hända er också. När ni handlar på ICA och ska dra erat ICA-kort så råkar ni dra körkortet istället. Inte? Nä inte jag heller...

Minns ni. För fem månader sedan reflekterade jag över detta : Flätan låg bara och vilade på axeln. Men nu! Titta titta vad lång flätan blir om jag gör en nu! Nu har jag äntligen långt hår! Och på måndag ska jag till frissan... Hur tänkte jag där?

Något så gulligt. Men den är sänd från Satan. I alla fall känns det så efter maten när man ska diska och få upp fanskapet. Jag har inte lyckats öppna den en enda gång utan att jag har gjort mig illa.

Igår trillade det ner i brevlådan. Mitt fina examensbevis!

Vi åkte till Storfosen. Det blev en hel del läsa om hur stark forsen är. Men det är ändå så att man inte riktigt kan fatta det. Av bara naturen. Vi tog en liten promenad och här stannade jag för att posa med forsens krafter bakom mig. Kan väl erkänna att bilden inte riktigt visar riktigt hur mycket kraft det är i vattnet. Ser väl mest lite luddigt och mysigt ut. Eller?

Det börjar kännas som en trend det här. Hmm... Efter att mina jeans sagt upp sig förra veckan for jag på stan för att hitta nya. Hittade ett par. Jätte fina. När jag kom hem så kom jag på att jag behövde rensa lite i "byxlådan" och se vilka byxor jag faktiskt har som jag kan använda. Ni vet hur det är, man har tre fyra stycken som man byter emellan men det finns många fler. Många fler som man inte använder för att de är omoderna, sitter dålig eller låter konstig (jag har ett par "finbyxor" som är i nåt konstigt material så det låter som att jag går omkring i täckbyxor). Efter att jag gått igenom byxlåda insåg jag att jag hade flera par som jag kunde använda oftare, som jag helt enkelt glömt bort. Anledningen till att de hamnat längst ner i lådan var att de inte satt riktigt bra, lite för stora i gren eller midja. Och nu när jag provade så kände jag att de kanske passar ändå... Som att de här kläderna försöker säga något, de också ... Nu blir det en morot till ...

Och  eländet fortsätter. Sladdj*vel...

Alltså visste ni vad små gungor är? När blev mina höfter så stora att jag får ont när jag sätter mig på en "däckgunga"? Och när blev jag så känslig att lite gungande fram och tillbaka gör mig illamående? Har detta med ålder att göra?

Jag skrev tidigare om hur två jeans hade gått sönder på två dagar. Egentligen började det med något ännu värre. Dagen var fredag 10 augusti. Jag skulle hämta dottern på förskolan. Det var två faktorer som talade mot mig. Ett: Jag har en tendens att släpa fötterna lite. Två: Det är en liten trappa och en ramp vid ytterdörren på förskolan. Gjord i metall och på sina ställen lite vass. Jag hade hunnit ta två eller tre steg uppför rampen när jag kände det. Min fina sko... Jag kunde inte svära så mycket då. Jag menar jag var på väg  in i en byggnad där det fanns X antal barn med stora öron. Så svordomarna fick vänta. Till senare på kvällen när dottern somnat. När jag bytte om till myskläder. När jag upptäckte att mina jeans var trasiga... Syns kanske inte så jätte bra men det är ett hål rakt igenom. Nåja. Det bubblade upp några svordomar, men jag såg humorn i att två av mina favorit plagg (kallar skon ett plagg i brist på bättre samlingsord) gått sönder på samma dag. Sk...

När två jeans spricker på två dagar. Då känns det som att de försöker sig mig något. De försöker säga att de krympt i tvätten. Eller att de tycker att jag behöver ut och shoppa. De försöker absolut inte säga något om min vikt.

Satte mig i bilen och skulle ringa. Det tog mig säkert tio minuter att reda ut.

En månad sedan köpte jag den här: Och i söndags köpte jag den här: Behöver jag säga att det går åt vitlök som aldrig förr?

Jag vet att jag inte är ensam. Erkänn att ni också gjort det. Försökt starta bilen med hemnyckeln. Försökt låsa upp ytterdörren med elektroniska bilnyckeln.

Det var en gång en ren. Och den var god. Sen var det hjortron. Och lite vin. Och en drink. Och en Cola. Det svåraste att beställ var ändå läsken. -En Cola, tack. -Förlåt? - En Coca Cola. - Va? - En Cola, tack! -Jaha jaja... Det tog en stund. -Ursäkta, min Cola? -Jaha förlåt! Jag hörde Tequila och Rom och Cola och jag vet inte vad. Varsågod!

Gick en sväng på stan. Behövde kika på ett par skor. Råkade snubbla in på en väskbutik. Såg nångot om 50%. Jag slog till. Ordinarie pris 199:- Röd lapp på väskan 99:- Kom till kassan som visade 49:- Ibland har man tur. Ibland är det halva reapriset!

Jag shoppar en del. Och jag brukar inte bli ifrågasatt särskilt ofta. Även om en del saker kan verka lite korkade. Men nu har jag fått försvara mitt inköp: en Termoskopp för 29 kronor från Biltema. "När ska du använda den?" "Den kommer att gå sönder" "Inte kan det väl funka, den kommer inte hålla varmt" Jag hade tänkt ha den till kaffe i bilen. Men min sambo verkade störa sig på denna kopp. Inget är så heligt som kaffekoppen... Eller? Det slutade med att han fick inviga den. Jag har inte använt den ännu...

Såklart jag skänker bort lite av mitt blod, för de som kan tänkas behöva det. Men jag har haft ett långt uppehåll i och med graviditet. Och nu är jag skrajsen. Lite mer än jag var tidigare... Men nu i veckan kom jag på att jag skulle åka och träna. Men så känner jag mig lite lat. Och då kom jag på den briljanta idéen att jag åker till blodcentralen istället. Det är på tiden. Och vad synd, för efter jag gett blod så kan jag inte träna. Och sedan åker vi bort. Och sedan ska vi på marknad. Och sedan börjar dagis. Och sedan börjar jobbet. Och jag har slut ursäkter. Så jag kanske åker och tränar då... I alla fall var poängen med det här blogginlägget att jag vill så gärna slippa träning i veckan så jag åker och ger blod. Som jag är ganska skrajsen inför.

Vi har ett ganska stort kök. Men ett ganska litet köksbord. Och vi har vår egna lilla plats runt detta bord. Men platserna varierar om någon underlig anledning. Frukost: Jag sitter på höger sida, vänd mot fönstret och sambon på vänster sida, vänd från fönstret. Lunch: Jag sitter på vänster sida, vänd från fönstret och sambon på höger sida, vänd mot fönstret. Middag: Jag sitter på vänster sida och sambon på höger sida. (Kvällsfika: valfri plats i soffan framför TV:n) Platserna vid frukosten förstår jag. För han brukar läsa tidningen på morgonen och då är den platsen den mest logiska att sitta på. (Minns inte riktigt varför, men man får bäst utrymme eller nåt) Det konstiga är att vi sedan byter... Jag förstår det inte... Och jag kan inte sluta tänka på det.

Vad kallar man motsatsen till bloggtorka? Bloggstorm? Kanske. Hur som helst. Ni som vill: - Take cover for it's about to rain blogginlägg! Ni andra: - Sit tight, blogginlägg is loading as we speak.

Igår var min första semesterdag. Jag njöt i stora mått. Avslutade dagen med en kopp the och nybakad rabarberkaka. Ska alla dagar var så, de kommande fem veckorna? Jag kan leva med det.

Om jag hade fått som jag velat så hade min middag igår sett väldigt annorlunda ut. Fiskpinnar med färskpotatist, kokta morötter och sås med romsås. Om jag hade fått som jag velat så hade jag ätit en deciliter romsås per fiskpinne. Och en matsked smör per färskpotatis. Såååå gott! Men då är det en röst i bakhuvudet som säger att det inte är speciellt bra att äta så. Är det förnuftet som talar då?

Gissa hur många gånger jag har smort in fötterna med After sun istället för Fotvårdssalva. Inte välplanerat i badrumsskåpet.

Ni vet hur det är. Man har bott i en lägenhet en längre tid och saker hör hemma på vissa ställen. Och när ni då ska leta fram sånt som ni inte använder speciellt ofta. Färgpennorna i byrån. Papperstallrikarna högst upp i skåpet. Tejpen i lådan. Well, det är saker jag kan minnas vad "vi" har gjort av. Men Hammaren då? Och små spikar? Jag vill sätta upp en tavla. Men nu kommer det inte bli av förrän sambon kommer hem. Inte för att jag inte kan sätta upp en tavla utan för att som snickare så kan han spika bättre än mig. Och framförallt komma på var "vi" har hammaren. Och små spik. Eller nåt annat vettigt att hänga upp en tavla med.

Och så här gick det till: 1. Shoppade hårinpackning på Lush. 2. Njöt av glansigt, mjukt, härligt doftande hår ett par gånger. 3. Åkte till blomsteraffären och köpte en blomma och en pappersfjäril. 4. Planterade blomman i fin-fina "krukan". Vad tycks? 

Måste erkänna att det kändes lite läskigt. Det hör inte till vanligheterna om man så säger. Söndag morgon, klockan 09.00, körde jag från Knöppelåsen till Bergnäset. Jag var verkligen inte beredd på vad jag mötte. Eller snarare vad jag mötte väldigt lite av. Bilar. Jag räknade ihop till att jag mötte 10 bilar och en lastbil. Det kändes kusligt. Som att världen hade blivit väldigt tom.... Eller var den bakis? Eller bara söndagstrött? Nu har det gått ett par timmar. Vi får se vad hemresan bjuder på. Is anyone out there?

När man gjort något bra, som man är riktigt stolt över, så tycker jag att man är värd en present. Så jag köpte en till mig själv (eftersom ingen annan gjorde det).

Okej, två saker: 1. Min dator på jobbet fungerade inte imorse. Ringde IT och de gjorde felanmälan och leverantören skulle höra av sig. Jag var imponerad över servicen, han var trevklig och jobbade på snabbt. Leverantören ringde efter ca en timma. Fortfarande imponerad, det här verkade gå fort. Sen så sa han: - Tack för kompletteringen, nu kan jag beställa delen och så kommer vi på måndag och repar. Förlåt förlåt vad sa du?! Måndag?! Ska jag jobba en hel dag utan min dator? Jahapp... Tack. 2. Efter att jag lyckats flörta in mig på en kollegas dator gjorde jag bort de "måsten" jag kunde. Det blev paus och jag tänkte skriva ett litet blogg inlägg. Och då: "Den webbläsare stöds inte längre av Blogger." What? Nu hoppas vi att det bara är den här på spec datorn. Jag gillar ju Internet Explorer...

Såg på tv igår kväll. Men jag kan inte riktigt minnas vad det var vi såg på. Men jag fick i alla fall 58 poäng för ett ord i Wordfeud! Jo, vänta nu minns jag. Jag la visst upp det i min status på Facebook. Vi såg på Wild Hogs och The Bing bang theory.

Det var inte meningen, det bara blev så. En solig dag var jag ute och gick med vagnen. När hon somnade blev jag sittandes ute utan något att göra. Då var det något som ropade. Jag hade varit stark länge. Stod emot grupptrycket länge. Men ute. På bänken. Utan något att göra. Då laddade jag ner den. Appen med stort A. Eller W... Plötsligt var det ordpussel som tog upp all min tid. Worfeud. Nu är jag lite upptagen så fort jag får en ledig stund.... My turn!

Sista kursen klar!! VG!! Jag tror jag dör!! Dör inte jag så dör kollegorna av chocken när jag plötsligt började skrika av lycka.

Under en enda natt fick jag uppleva många känslor i drömmarnas värld. Igår kollade jag mail där läraren skrivit att tenta resultatet kommer läggas idag eller imorgon. Tror det var det som satt igång drömmarna. Första drömmen: Det var kall vinter och jag bodde utomlands i en studentkorridor. När jag gick online och kollade resultatet hade jag fått MVG! Och två sekunder senare blåser dörren upp och in springer min sambo och dotter. Du hade kommit för att överraska mig. Så jag hade min familj med mig att dela glädjen med. Andra drömmen: Det var snöstorm och jag var fast i en forskningsbyggnad av något slag. När jag tillsammans med några klasskamrater kollade resultatet online så stod det bara "Ingen placering" på mig. Och läraren hade tagit bort mig från kursen för att det var för länge sen jag var student. Plötsligt ensam kvar. Jag kan inte tolka drömmar, och jag har sedan länge tyckt att det inte behövs på mig. Mina drömmar är gannska extrema för det mesta så jag tror i...

Någon väg i Stockholm hade krympt med X antal filer. En sträcka på 3,3 kilometer tog 50 minuter. Och vi hade en tid att passa. Tacka vet jag Luleå. Enda bilkön jag suttit i var över Bergnäsbron. Jag ger mig inte på en gissning på hur lång den är, men inte speciellt lång... Den bilkön tog max tio minuter. Och jag hade inte en tid att passa. Eller ska man räkna när man är på väg i bil från en hockey match? Eller när man ska till Storheden en löningshelg? Nåja. Inte har det tagit några 50 minuter i alla fall.

Min stora syster diskade de i diskmaskinen. 

Jag ber om ursäkt till er som slaviskt följer den här bloggen (Ni, alla fyra). Jag menar att jag förutsätter då såklart att ni märkt att det varit lite dåligt med uppdateringar. Jag förstår erat lidande. Hoppet som väcks varje gång bloggen laddar, för att sedan känna besvikelsen när ni ser att den senaste upplagda posten har ni redan läst. Nåja, ni förstår, det har varit lite tufft out in the real world senaste tiden. Jag har varit upptagen och har jag inte det så har jag känt mig skyldig, liggandes i soffan framför tvn. Ni vet det där med pluggande. Antingen pluggar man eller så har man dåligt samvete för att man vet att man borde plugga. Men nu är det klart. Nu är det bara väntan. Och medan jag väntar kan jag inte annat än att sysselsätta mig med skrivande i den här bloggen. Så kära läsare - Nu bli det bättring på uppdaterings fronten. Alltså efter jag kommit hem från Stockholm nästa måndag.

Okej. Kort meddelande. Jag råkade göra en korkad sak i helgen. Vi badade bastu vid havet. Riktigt härligt var det. Efter en stund kände vi att vi ville svalka av oss med ett dopp. Så vi sprang ut och hoppade i. Super skönt! Inte alls så kallt som man hade kunnat tro. Men. Jag hoppade i med glasögon. Jag kom upp utan. Borta....

Jag var på stan i veckan. Köpte att par skor. Gasnka nöjd. Och gissa vad... Blommiga! Det gör att jag nästan glömmer att jag får skavsår.

Jag har försökt allt. Sambon har varit lite förkyld. Så jag frågade honom om han inte tror att jag måste vara hemma ikväll så att han får vila. "Nä, det är lugnt. Åk du. Det är okej." Jag har inga springskor. Jag hinner inte åka och köpa. Det regnar. Jag vill inte bli förkyld. Min allergi är för jobbig. Jag vet att det inte märks. Men det känns. Lite i ena ögat. Det är stressigt just nu, skulle behöva plugga. Nä, okej då. Vi ses en halvtimme innan start. Så hinner vi med uppvärmningen. Inför Vår Ruset .

Jag hade dukat fram min lunch i fikarummet. Gick till mitt kontor och tog fram bilnyckeln ur jackfickan. På väg tillbaka till fikarummet kom jag på att det var min kaffemugg jag skulle hämta. Inte nyckeln. Efter lunch gick jag ut med soporna. När jag skulle sätta en ny påse i papperskorgen försökte jag få dit en kompostpåse. Det tål att nämnas att jag försov mig i morse. Kvart i sex ringde klockan. Jag minns att jag stängde av den och tänkte att jag kanske behövde tvätta håret på morgonen ändå. Tjugo i sju vaknade jag nästa gång. Jag tvättade inte håret i morse.

Ena sekunden kommer tösen springande med sin mössa. Drar på sig den, ner över ögonen och springer lite till. Gullunge! Två sekunder senare måste vi skynda iväg till dagis. Då är mössan totalt väck. Förgrymmade unge! Tio minuter senare hittar jag mössan i lådan på bilen. Gullunge! Jag måste köpa fler mössor... Andra objekt som för tillfället saknas: Matpenseln En sko Gröna klossarna Jag vet att listan är ganska liten. Och jag vet också att jag lever i underbar ovisshet om andra saknade saker.

Förlåt mig! Förlåt mig! Snälla, förlåt! Vi var på stan jag och min sambo, han skulle titta på klädder och jag skulle kolla skor. Det hände i den tredje skoaffären vi gick in i. - Här fanns det mycket högklackat, konstaterar min sambo. Och då liksom slinker det ur mig: - Jomen, det har jag så jag behöver inte fler. What am I saying!? Jag ångrade mig ögonblickligen och mådde nästan lite illa. Vem sa att jag inte behövde fler högklackade skor? Sa jag det? Hur kunde jag!? Förlåter ni mig? Jag måste förståss försöka förlåta mig själv också.

Jag vill inte behöva ställa till svars för konsekvenserna så jag vill med det här varna mina kära och nära. Hon morrar. Det är den tiden på månaden. Jag hör henne under ytan och hon är inte på bra humör. Jag jobbar på att kontrollera henne men så fort jag blir minsta trött eller hungrig så tappar jag greppet om tyglarna. Mitt lilla mensmonster. Har märkt av henne ett par dagar nu. Men imorse gick det så långt att jag blev rädd för min familjs säkerhet. Brödrosten slant lite ur greppet så jag fångade upp den mot diskbänken. Gjorde inte ont eller nåt, men bara tanken på att jag inte lyckades ställa fram en brödrost utan att klanta mig gjorde att jag var på vippen att kasta brödrosten genom köket... Alltså inte jag. Mensmonstret...

Toyota, combi, grå. Bilbarnstol i baksätet. Kanske inte riktigt "Pimp-car"... Men i morse var det PAAaRTEeeEY! Så hög volym jag vågade. Jag vinglade kanske lite längs vägen när jag dansade bakom ratten. Så ska man verkligen börja en dag. Vi får se hur den här dagen slutar.

Blir inte ni också lite ledsna på ögat? Det finns så mycket underbara människor som själva inte ser det och därför når de inte sina fulla potential. Och nu menar jag inte potential att rädda världen från undergång. Utan jag menar allt som man kan göra om man slutar se sig själv med de negativa ögonen. Du är bättre/finare/roligare/starkare/snällare/smartare än du tror! Sluta kritisera dig själv... Vi är alla unika, precis som det ska vara!

Skriva av sig. Utan att egenltigen säga något. Here it comes. Tog en liten eftermiddagsbreak. Skulle hämta varor hos en leverantör. På omvägen tillbaka körde vi in på Max och köpte lyxshake. Mums! Men jag tror jag föredrar de "vanliga". Minns jag fel eller var det mer jordgubbssmak i de? Jag har mailat idag. En del glada mail. En del lite irriterade mail. Och något förvirrat mail också. Vem vill vara ensidig? Nå int ja. Vaknade tidigt i morse. Det var inte så att jag ville men 04.25 vaknade jag. Och somnade inte om förrän kring 05.30. För att sedan kliva up 06.30 Är det kväll snart? Hur tidigt får man gå och lägga sig? Visst är det ok om man lägger sig och läser en bok klockan 20.00 och sedan kanske rååååkar somna... (jag har förståss borstat tänderna när jag läggermig och läser, för annars studsar min dåliga andedräkt tillbaka i ansiktet på mig)

Jag investerade för ett tag sedan. Och hur fin den än är utanpå så blir jag rent av lycklig när jag ser insidan Blommig!

Sedan en tid tillbaka så verkar en förkylning utvecklas i min kropp. För tillfället noterar jag det baserat på att jag inte hör något på ett öra. Ytterligare sinnen som jag har berövats på: Luktsinne - snor gör visst det för näsan... Smak - jag tror bestämt att jag hade en hel citron i maten men nada citronsmak...

Vad skulle du göra om du satt på badrumsgolvet och lekte med en plastfisk, och din mamma kom och lyfte ut dig ur badrummet? Skulle du också skrika i högan sky, slänga dig på golvet och dunka huvudet i det? Då skulle du komma bra överens med min dotter.

Bästa kommentaren på Valborgsmässoafton Min dotters faster hade gjort kolsyrat vatten och hällt upp i en kanna. Min dotters farmor bar på min dotter som absolut ville smaka på vattnet. Så hon stack ner handen i vattnet. Gott! Stack ner handen igen och igen. Det kan läggas till att hon var ganska förkyld och då ganska snorig.... När middagen serverades så ställdes frågan till min dotters farfar -Har du nåt emot att dricka snorvatten?

Vi har ingen diskmaskin. Så vi handdiskar allt. Och jag har noterat en grej. Varje gång, och då menar jag varje gång, jag diskar så börjar det klia någonstans i ansiktet. På näsan, på läppen, ovanför ögat. Någonstans. Alltid. Och vad vill man göra då? Jo, klia tillbaka. Problemet - Man har händerna i diskvatten. Då har man tre val. Ett - stå ut tills man har diskat klart. Två - försöka klia tillbaka med arm eller axel eller dylikt. Tre - Klia med blöt hand. Inget av dessa val är att föredra. Att försöka stå ut resulterar generellt sett i att man svär medan man diskar och slarvar för att bli klar så fort som möjligt. Att förska klia tillbaka med arm eller axel fungerar inte. Och om det gör det så är det bara för en sekund sen kliar det igen. Att klia med blöt hand är ungefär detsamma som att göra att det kliar mer. För nu har du vatten som irriterar i ansiktet också. Alltså, jag har fruktansvärda problem.

And they are back. De små liven har ännu ett år funnit mitt jobb. Det är ännu tidigt så än sä länge är det bara utskickade spanare som kollar var myrstigen ska gå. De bjuder på underhållning om man går på toa. Då kan man roa sig med att sitta och kolla hur många myror det är och planerar krigsstrategi. Är de så nära varandra att de får plats under en sko eller är det dags för lite quickstep får att fånga alla.

... när man under fikat har en bulle som är märkt "Moa". Eller som jag brukar tänka "jobbiga allergiska människa" (här skulle det vara en bild men jag hann inte ta någon innan jag slet upp påsen och åt upp bullen) Gott gotti gott gott!

Det är de där små avgörande ögonblicken i livet. Vi hade precis börjat med ICA kort. Vi hade fått hem deras tidning för kanske andra gången. Jag satt och slö bläddrade. Där fanns en del roliga saker. Mer tråkiga saker kanske, men en del roliga. Då hittade jag ett recept. På amerikanska pannkakor. Och på den vägen är det. Livet blev aldrig sig likt igen. I'm hooked. Och nu har jag ont i magen. Hur de två sakerna hänger ihop får ni själva lista ut.

Man tror att hon har varit duktig tjej. Att hon här ätit massor. Får lite banan eftersom att hon har ätit så bra. Så tvättar man av hennes händer och hennes kinder. Då trillar plötsligt mat fram. Från bakom öronen... Blir inte förvånad om det är mat i öronen nästa gång.

Det känns som att man är på en kvinnodominerad arbetsplats när det hänger en handsydd påse på väggen där det står "Nöd bindor" Och det är väl bara på dagis som det hänger en påse på väggen där alla tomma toapappersrullar läggs.

Vi hade städdag idag. Och i vanlig ordning så har jag roligaste frisyren när vi städat klart. När vi börjar städa har jag oftast utsläppt hår. Men medan vi plockar undan sånt som ligger framme hittar jag ett par snoddar och sätter runt handleden. Dags att dammtorka och då vill jag inte ha snoddar runt handleden för de blir blöta. Så jag sätter fast de i håret. Medan jag dammtorkar hittar jaga oftast någon till hårsnodd så jag sätter fast den lite löst i håret. Och så hittar jag ett hårspänne, och ett till. Sätter fast de också så jag håller reda på var de är. Och där låg visst ett diadem. Kanske två. Vid det här laget är det dags att dammsuga och då börjar håret vanligtvis börja trillar lös ur alla diverse prylar jag nu har i håret. Så jag sätter fast allt ordenligt. Skura, hänga lite tvätt. Hittar ett till hårspänne i tvättkorgen. Dags för lunch. En hårslinga trillar fram så jag trevar med fingrarna runt huvudet för att hitta något spänne som kan undanvaras till rymlingen. Diskat un...

Jag har det inte i mig. Men idag blev jag misstänkt. På lunchen. Efter jag hade ätit. Åkte in på macken. En farbror hade problem att tanka så jag hjälpte honom. Sedan tankade jag min bil. Sedan åkte jag och gjorde ett litet ärende och sedan tillbaka till jobbet. Då ringer min sambo. "Din bil söks av polisen." Jag trodde han drev med mig. Och det gjode han. MEN macken hade ringt och efterlyst betalning för bensinen. SKIIIIT!! Inte ville jag sno något! Jag hade dragit kortet och slagit koden och fått svar av maskinen att "Tanka på pump 7". Så jag gjorde det. Och åkte. Utan att notera att kortköp på pump 7 inte var möjligt. Jag hade tankat på en "Kassa-pump". Skit... Sambon fick åka dit och betala. "Hur mycket tankade du så jag vet hur mycket ungefär det blir?" Full tank. Så klart. Inte skulle jag smita från nå ynka 10 liter eller så... Nääää - Tanka fullt och låt sedan sambon åka dit och betala. Det är så jag gör. Har blivit misstänkt en gång ...

Spatserar fram och tillbaka i korridoren. Klack klack klack. Mina fina skor! Men sen är det ett till ljud. Typ plopp plopp plopp men väldigt lågt. Det är mina byxor. Det är en söm i grenen som liksom ploppar till när jag går. Inte alltid men oftast. Jag hoppas att ingen hör. Och jag hoppas att om de hör så tror de inte att jag går omkring och släpper mig. Mina förbaskade byxor!

Fick ett telefon samtal. Måste säga att det gjorde mig smått förvirrad: - Vad gör ni med lastpalllarna? frågar kvinnan utan att säga vem hon är eller var hon ringer ifrån. - Förlåt, nu förstod jag inte riktig. - Vad gör ni med era lastpallar? - Vi använder inga lastpallar. Var ringde ni ifrån? - Vad gör ni då? Tillverkar ni skor då eller? undrar hon och låter faktiskt lite trött. - Nä nu tror jag du har kommit lite fel. Vi... - Okej tack hej då. Och så la hon på. Jag jobbar på ett företag som säljer maskin och transport tjänster. Och jag undrar verkligen varifrån denna kvinna ringde...

På landet. And I loved it! Vad diggar ni de skalliga äggen? Eller som min farfar säger - bred mittbena. Och utsikten från pulkan var helt OK  Undrar om det bor någon där...

Surfade runt för ett tag sen. Klickade lite på måfå. Till slut hamnade jag på en nättidning med mode. Fortsatte att klicka mig runt nättidningen och hittade erbjudande om att prenumerera (tog mig en minut att skriva det ordet, fan va svårt det är. tungan rätt i mun eller fingrarna i styr) och få med nå hudvårdsprodukter. Så  jag tänkte varför inte. Jag har inte prenumererat (inge lättare andra gången jag skrev det) på något på jätte länge. Och mode är väl skoj? Inför sommaren tänkte jag. Så kom faktura och jag inser att jag får X antal nummer och sedan är det tillsvidare prenumeration (tredje gången gillt och jag var ganska snabb). Jag vet, VET, att jag inte kommer säga upp denna förbannade tidning i tid.... Nåja. Det kanske blir bra det här. Om inte annat för att jag lär mig säga/skriva ordet prenumerera.

Jag tyckte att det var lite underligt att vi hade ett skohorn i badrummet. Medan det faktum att kompisarna har en gasmask i badrummet känns helt logiskt!

Nu kan jag inte tiga längre. Denna orättvisa. Detta hån. Förskräckliga orätt. Mot musik. Okej kanske inte så illa, men i alla fall: Jag gillar den inte. Nickelback-When we stand together. Jag menar hör inte männsikor att den består av en och samma ton heeeeela låten? Jag stört mig på denna låt en längre tid. Förstår inte dess popularitet. Så idag hände det. Lyssnade på radio och bästa Nickelback låten hade röstats fram av lyssnarna. Nickelback som för övrigt är ett band som jag annars gillar. Förutom denna förbannade låt. Och gissa vilken lyssnarna förstat fram!? Av alla Nickelbacks låtar. Nää.. Besviken. BESVIKEN! How you remind me. Den hade jag röstat på. Den är bra. Hade den vunnit hade jag blivit nöjd. NÖJD!

Varje gång jag tar på mig det här hårspännet så börjar jag funderar - Har jag krympt? Och varje gång lugnar jag ner mig och tänker att allt annat är ju i vanlig storlek. Och påminner mig om att det "var på modet" en gång i tiden att ha JÄTTE stor hårspännen.

Någon som noterade vad jag sa att jag ville ha till middag ? Detta serverades av sambon när jag kom hem. Och nej vi hade inte pratat ihop oss.