Dagarna rusar förbi

Ljusa dagar, varmare väder och mindre kläder, Glass och solglasögon. Och jag sitter inne och har ångest för att kontoret jag sitter på ska avvecklas.Jag har kvar mitt jobb men det är flera av mina kollegor som inte har det. Ibland sköljer alla känslorna över mig. Goda minnen, saker som funkat så bra, allt det roliga och allt det konstiga som vi skrattat åt tillsammans. Till exempel att det fortfarande kommer in folk på kontoret och söker ett bolag som hade de är lokalen för 8 år sedan. Just i denna stund var det något som triggade igång känslorna så jag fick hålla tillbaka tårarna. Men nu minns jag inte ens vad det var. Kanske PMS. Nåja. Sommar och sol. Livet går vidare. Och mitt jobb också. Det är bara ett jobb. Ett jobb som jag varit på sedan 2008. Många minnen. Och nu tror jag att jag fick något i ögonen igen.

Jag måste bara få säga att jag har haft en riktigt bra helg. Det började med lyx på fredag och avslutades med mys på söndag. En sån där helg då allt bara funkade. Allt flöt på lätt (fråga inte min man bara, han hade en händelse men då var inte jag med, så det räknas inte med här) och vi gjorde trevliga/roliga/nya/mysiga saker. Helt underbart. Fler sådana helger tack! Eller jag ska väl inte bara beställa så där och säga "tack". Saker blir vad man gör det till. Så jag ska ju såklart vara delaktig i skapandet av härliga tillfällen.

Är inte bitter. I måndags var det vårruset. Och jag trotsade min kropp som sa till mig att jag borde inte men jag var med ändå. Promenerade med kollegorna. Det var underbart! Knät mådde bättre, blev varm i kläderna och fick upp lite flås. Dagen efter kändes det bra i hela kroppen. Kände mig mjuk och mer rörlig än på länge. Men så kom tisdag kväll och jag började nysa. Och snora. Och ögonen började klia. Onsdag - jag tog mig till jobbet, hann göra ett par dumma grejjer och sedan åkte jag hem lagom till nio fikat. Och drog täcket över huvudet. Jag var riktigt risig. Jag har kurerat mig på alla sätt jag kan och nu känns det bättre. Men långt ifrån bra. Och vet ni vad som händer?? Alltså ni anar inte hur grym naturen kan vara. Medan jag är inne och gömmer mig från pollen så går det och blir het sommar ute! Strålande sol och 25 grader varmt. Hur? Varför? Är det för att mina ögon är röda och svullna som naturen tycker att "nä nu brer vi på lite extra"? Naturen ser till att ...

Gick till Kulturens hus på lunchen. Snabbt och smidigt. För mig i alla fall. Inte för Alf, 80 bast, med rullator. Men han hade minsann pallrat sig dit han också. Och han fick sig en liten pratstund. Varje röst räknas. Din också!

När man nyser precis efter att man tagit på sig mascara. Hur mycket det kladdar runt ögonen kan avgöra hur bra eller dålig din dag kommer vara.

Det började med att jag inte riktigt fattade hur länge jag skulle vara hemifrån. Sen flög tiden förbi. Och solen sken mest hela tiden.   Dagen efter biokväll. Den är tom. Provhytt i butik i Stockholm - agerar klädhängare. Världens godaste hallon cheesecake. Jag stönade inte. Men bara för att det satt folk runtomkring.  Öl, vin och kaffe. Som vilken annan dag klockan två.   Laddar inför grillning. Jag skruvade ihop två av de. On my way home. Rulltrappa upp från tunnlarna. Hemma. Idag på jobbet. Uppsala - I miss you!

Ett litet leende på läpparna. När kidsen visar vad de går för.    

Jag kan inte släppa det. Man blir som glad av solen. Idag när jag väntade på bussen. Såg solen stiga upp och färgerna som då lekte över hustaken. Och fåglarna som flög omrking och kvittrade. Jag myste. När jag sedan klev av bussen så noterade jag solens strålar över hustaken. Sedan såg jag min skugga. Ser ni va långa ben jag har? Jag tror jag ska börja åka buss oftare. Och ser ni vad mycket snö vi har? Jisses... 

Minns ni sommaren? När solen aldrig går ner. När ljuset är där hela tiden. När man försöker hålla det ute om nätterna men det finns inga rullgardinen i världen som håller det borta? När solen kikar in mest hela tiden. Well, det var läng sedan. Nu är den saknad. Och så hände det. På morgonen när jag stod och väntade på bussen. Ljuset slog mig. Förvånat såg jag att solen var på väg upp. Klockan sju!

Igår var min första semesterdag. Jag njöt i stora mått. Avslutade dagen med en kopp the och nybakad rabarberkaka. Ska alla dagar var så, de kommande fem veckorna? Jag kan leva med det.

Jag investerade för ett tag sedan. Och hur fin den än är utanpå så blir jag rent av lycklig när jag ser insidan Blommig!

Back to business. Allt väl! Allt bra med er?