Dagarna rusar förbi

Demokrati. Allas röster som ska riktas till majoritetens önskan. Det gäller att vi ska veta vad vi vill i det politiska pusslet. Där det är någon som försöker vinna över någon annan. Och någon fokuserar på det ena, trots att den bryr sig mer om något andra, men det andra ligger inte i majoritetens intresse så det talas det inte om.  På gott och ont så är det svårt och tidskrävande sätta sig in i labyrinterna av politiska agendor, utspel och framtidsförhoppningar. Jag gillar politik. Men jag gillar inte vad politik har en tendens att göra oss till - fiender. För det är vi inte. Inte egentligen. Vi måste bara träna oss på att lyssna i en värld där alla vill höras. Sen finns det ju det där lilla stora problemet om hatkampanjer mot förtroendevalda, där kvinnliga politiker utsätts mer för hat och trakasserier. Hur gör vi för att komma bort från det? Hjälp.  Jag vill välja. Utifrån partiernas ideologi - idéer och värderingar. Och jag är glad att jag kan göra det. Jag är tacksam...

Dags igen. Tillbaka på jobbet efter semestern. Obligatoriska samtalsämnet första tiden tillbaka är såklart hur vädret varit, och vad vi har gjort i sommar.  Ja, hur har värdet varit och vad har vi gjort? Pass.  Eller, vad har jag gjort? Jag har läst på om Menscykeln och hur kvinnor påverkas av den, oftast utan att ens veta om vad som pågår i kroppen och med energinivåerna. I korthet: Mens (dag 1-7): Blödning när nivåerna av östrogen och progesteron är som lägst. Många upplever trötthet, minskad energi och ibland smärta. Follikelfasen (dag 1-13): Östrogennivåerna stiger, vilket ofta ger mer energi, bättre humör och ökad stresstålighet. Ägglossning (kring dag 14): Kan märkas genom ökade flytningar, något högre kroppstemperatur och ökad sexlust. Lutealfasen (dag 15-28): Progesteron dominerar för att förbereda kroppen för en eventuell graviditet. Om ingen befruktning sker sjunker hormonnivåerna, vilket kan ge PMS-besvär(kring dag 21-28) som humörsvängningar, huvudvärk, ömma br...

 Jag pausade bloggen. Inte medvetet. Bara oinspirerad. Men kanske skriveriet är på väg tillbaka? Vi testar. 

2020. 2021. 2022. 2023 Varje år har bjudit på sin del sorg och glädje.  Och nu står vi här. Med en sommar framför oss.  Låt oss hoppas på sol och bad!

Året då allt förändrades. Och då menar jag allt. Inget kommer blir som det var. Det som hänt har gjort mig till en annan person och flera runt omkring mig. Kanske kommer jag förändras tillbaka men som det känns nu så tror jag inte det. Det var så mycket under 2019 som var fel. Så mycket att jag inte orkar tänka på det just nu. Trots allt det, så hände det mycket fint också. Att vi har kunnat stötta varandra, funnits där för varandra. Tack och lov för barnen och alla deras kusiner. I allt det mörka så har de spridit så mycket ljus. Alla kramar, alla skratt, alla tårar. Det känns fortfarande tomt men jag är så tacksam för allt vi har kvar. Ett nytt år. 2020. Det gör ingen skillnad. Fortsätter ta ett steg i taget. Lugnt och försiktigt.

Sorgen går inte att sätta ord på.Samtidigt som alla ord är färgade av den. Ena stunden är allt som vanligt. Andra stunden förstår man ingenting. Andra stunden hade gjort oss lamslagna. Då kom nästa stund. Att förlora en nära är hjärtskärande och fruktansvärt. Vad är det då att förlora två? Det har nu gått lite mer än fyra månader sedan allt började, (eller var det då allt tog slut?) och man kan fortfarande inte förstå något. Familjen är vår trygghet och största lycka. Det är därför det också gör så ont. Jag sörjer mina svärföräldrar. Men så mycket mer. Jag sörjer min mans föräldrar och mina svägerskors. Mina barns farföräldrar och deras kusiners morföräldrar. Jag sörjer alla stunder vi inte kommer få, alla minnen där de kommer saknas. Men samtidigt är de med oss. För även om de inte är här så är det med i våra minnen och minnen bär vi med oss i alla stunder. Men jag vill inte att det ska vara så. Jag vill inte. Jag vill att de ska komma och sitta kring vårat bord och dricka...