Dagarna rusar förbi

Alltså hur jobbigt är det inte? När man pratar med någon och inte får en syl i vädret. Man vill vara delaktig i samtalet men den man pratar med pratar som att orden bara väller ut. Ingen hejd. Och till slut så är inte ens orden sammanhängande och ämnet är plötsligt något helt annat Jag ber om ursäkt för att jag inte kan stoppa mig när jag väl kommit igång.

2012 har all in all varit ett ganska bra år. Men nu vill jag att det ska bli 2013. Mest på grund av att jag köpte denna igår Jag vet att jag redan har en mindre som också är fin. Men den här är jätte fin och har en dag på varje sida. Jag vill börja skriva romaner istället för bara "15.30 Frissan".

Ni vet hur man ibland låter bli att säga något. Man tycker något och man kan tycka det starkt men det är inte alltid man säger det. Jag börjar bli less på det. Jag börjar bli less på att inte säga det. Jag skyller på att jag vill skydda stämningen. Vill inte störa. Men egentligen är jag nog bara feg. Så nu ni. Nu ska ni få höra... Om ett tag.

Det började med att svärmor nämnde en butik. Sedan var jag på besök i storstaden och såg butiken. Gick in och hittade "göra-själv" armband. Det här blev resultatet: Alltså inte för att skryta eller så men - fan va duktig jag var! (var bara tvungen att göra om det en gång)  Så nu när jag var till storstaden igen så gick jag till butiken igen. Och då blev det här resultatet: Ni får gissa vilket av de som jag har gjort - host... (var bara tvungen att göra om det en gång) Jag tänker att i den här farten så by the time dottern kanske börjar gilla att pyssla så kan jag visa henne mina skills. 

Under loppet av två veckor gick jag på två utbildningar och båda poängterade att vi rör oss för lite i dagens samhälle. Inspirerad så började jag med lunch promenader. Gnällde lite över att jag jobbar på ett industriområde - så det är mycket avgaser, skrotupplag, lastbilsparkeringar och inga promenadstråk. Men den som söker finner. Tada!  Och när jag ändå var i farten så tog jag en liten bild på höstens naturfenomen: Syns kanske inte så bra men det är i alla fall en grop som det har varit vatten i, men medan det fyrst på ytan så ha vattnet sakta men säkert runnit ner i marken. Gissar jag... Jag vill poängtera att bilderna är tagna för lite drygt en vecka sedan. Och idag är det bara en enda lång lerstig. Så jag promenerar längs vägarna tills det fryser på igen.

Och tillsammans gick vi mot slutet. En magisk kväll!  Ibland kan man nog tro att jag är yngre än vad jag är. Jag tror jag var mest exalterad av alla i hela tjejgänget. Jag kommer knappt ihåg middagen innan bion...

När man kastar soporna i en container eller när man släpper breven ner i postlådan. Och sekunden efter tänker man "hade inte jag ett par nycklar i handen också?" Då hinner i alla fall jag bli lite stressad.

Morsan Farsan Syrran Brorsan Jag växte upp och fick minsann inte kalla mina föräldrar för morsan och farsan. Jag trodde länge att det var fula ord som man kallade sina föräldrar. Är det det? Jag kom på att syskonens motsvarighet inte alls är fula. Mest för att jag hör mamma kalla sin syster syrran hela tiden. Ibland är jag bra smart.