Dagarna rusar förbi

Är inte bitter. I måndags var det vårruset. Och jag trotsade min kropp som sa till mig att jag borde inte men jag var med ändå. Promenerade med kollegorna. Det var underbart! Knät mådde bättre, blev varm i kläderna och fick upp lite flås. Dagen efter kändes det bra i hela kroppen. Kände mig mjuk och mer rörlig än på länge. Men så kom tisdag kväll och jag började nysa. Och snora. Och ögonen började klia. Onsdag - jag tog mig till jobbet, hann göra ett par dumma grejjer och sedan åkte jag hem lagom till nio fikat. Och drog täcket över huvudet. Jag var riktigt risig. Jag har kurerat mig på alla sätt jag kan och nu känns det bättre. Men långt ifrån bra. Och vet ni vad som händer?? Alltså ni anar inte hur grym naturen kan vara. Medan jag är inne och gömmer mig från pollen så går det och blir het sommar ute! Strålande sol och 25 grader varmt. Hur? Varför? Är det för att mina ögon är röda och svullna som naturen tycker att "nä nu brer vi på lite extra"? Naturen ser till att ...

Och tänka sig. Det kom pollen i år igen. Jag har inte solglasögon på mig för att jag är dryg. Jag har de för att gömma mina röda, svullna ögon. Hostar, nyser och snorar. I don't like spring.

Ni ser en traktor. Säg en Volvo L50 som väger kring 9 ton. Den ser väl ganska bastant ut? Stor och ganska kraftfull. Enbart däcken ser ut att väga 9 ton. Men så ser ni den köra på vägen. Och då ser ni hur hela den liksom verkar studsa fram. Ordentlig fjädring i hela traktorn och ni ser att det ser ut som att däcken behöver mer luft. Vid ett litet gupp ser ni hur den studsar så pass att däcken lättar från backen. Att guppet egentligen bara var en liten skrav på Bergnäsbron och att chauffören kanske körde lite fort, det spelar egentligen ingen roll. Plötsligt inser man att det finns krafter här i världen som man verkligen inte förstår sig på.

Minns ni det  här ? Om blommorna jag köpte? Well... Don't get me wrong. Alla lever ännu.  Men jag tror att jag måste tagga ner. Sen de tre nya blommorna flyttade in hos oss så har alla blommor fått börja flytta runt mellan våra fönster och en del andra ställen i lägenheten. Jag verkar inte kunna låta de vara ifred. Söderläge hit och dit. Jag har till och med kollat med kompass. Och lamporna. Jag verkar inte kunna låt det vara en liten mörk minut längre. Alltid taklampor tända. För tänk om blommorna får för lite ljus? Jag vet inte vad för tecken de visar om de får för lite ljus så bäst att vara på den säkra sidan. Jag menar, får de för lite vatten så ser man ju det på blommorna. Men ljus? Märker man det? Sen höll jag på att få en hjärtattack när jag skulle plantera om orkidén. Innerkrukan jag hade tänkt använda var för liten så jag fick ta en större. Och jag hade ju så lite jord! (eller bark??) Men det räckte. Men då hade jag ju ingen ytterkruka till den större inne...

Jag kan inte släppa det. Man blir som glad av solen. Idag när jag väntade på bussen. Såg solen stiga upp och färgerna som då lekte över hustaken. Och fåglarna som flög omrking och kvittrade. Jag myste. När jag sedan klev av bussen så noterade jag solens strålar över hustaken. Sedan såg jag min skugga. Ser ni va långa ben jag har? Jag tror jag ska börja åka buss oftare. Och ser ni vad mycket snö vi har? Jisses... 

Minns ni sommaren? När solen aldrig går ner. När ljuset är där hela tiden. När man försöker hålla det ute om nätterna men det finns inga rullgardinen i världen som håller det borta? När solen kikar in mest hela tiden. Well, det var läng sedan. Nu är den saknad. Och så hände det. På morgonen när jag stod och väntade på bussen. Ljuset slog mig. Förvånat såg jag att solen var på väg upp. Klockan sju!

Jag var på stan en sväng igår. Köpte nya blommor för jag hade två som dött hemma. Kvinnan i blomsteraffären... Alltså. Jag var inte säker på att hon ville sälja några blommor till mig efter att jag hade berättat varför jag ville köpa nya. Hon pratade i alla fall om hur man skulle ta hand om blommor. Hon pratade mycket. Det blev att vi tillsammans valde ut tre blommor. Krukblommor. Hon berättade exakt hur jag skulle ta hand om de. De gillade inte för mycket vatten och de skulle få vila på maten en stund och sedan skulle man hälla bort överflödigt. Söndagar var dagen de brukade få vatten, så det kunde vara bra att fortsätta med det. Ena skulle ha vatten två gånger i veckan. Andra gillade inte söderläge. Och alla gillade att stå in the spotlight (eftersom att jag berättade att de troligen inte skulle stå i fönster) så jag fick gärna ha någon stark lampa nära och tända flera timmar om dagen. Och man kunde byta plats på de med några månaders mellanrum. Och det var det ena med det tredje...

Minnet är bra men kort. Vi hade ett litet snöoväder för ett tag sedan och jag dokumenterade lite och tänkte lägga upp lite fina bilder här på bloggen. Men jag glömde. Hittade bilderna nu. Så varsågod. Vår bil Sophuset Min snöängel But that's old news. Vad har ni för planer för nyår?

Det här var igår morse: Och det har var i morse: Om vi nu bortser från att jag är värdelös fotograf så tycker jag det är två rätt coola bilder. De är tagna på exakt samma ställe. Det som skiljer de åt är att det har gått ett dygn och det har fallit lite snö. Ser ni ljuset? Coooolt... (notera också att mina nya skor är super snygga)

... trillade i blåbärsskogen. Eller jag gjorde det i alla fall. Men det faktum att jag tog mig iväg och plocka blåbär är väldigt imponerande. Så det faktum att jag trillade och tappade några gör inget. Tänk att jag skulle behöva skaffa barn innan jag började plocka bär igen. Vinbär och blåbär kan jag bocka av det här året. Vinbärssaft och blåbärspaj!