Dagarna rusar förbi

Ljusa dagar, varmare väder och mindre kläder, Glass och solglasögon. Och jag sitter inne och har ångest för att kontoret jag sitter på ska avvecklas.Jag har kvar mitt jobb men det är flera av mina kollegor som inte har det. Ibland sköljer alla känslorna över mig. Goda minnen, saker som funkat så bra, allt det roliga och allt det konstiga som vi skrattat åt tillsammans. Till exempel att det fortfarande kommer in folk på kontoret och söker ett bolag som hade de är lokalen för 8 år sedan. Just i denna stund var det något som triggade igång känslorna så jag fick hålla tillbaka tårarna. Men nu minns jag inte ens vad det var. Kanske PMS. Nåja. Sommar och sol. Livet går vidare. Och mitt jobb också. Det är bara ett jobb. Ett jobb som jag varit på sedan 2008. Många minnen. Och nu tror jag att jag fick något i ögonen igen.

Krig av tusen olika anledningar. Miljöförstöring överallt. Isar smälter, skogar försvinner. Katastrofväder. Djur och människor utrotas. Folk svälter. Smittor sprids. Och så vidare Och sen allt det andra. Mobbing Misshandel Bedrägerier Alkoholism, narkotika missbruk Självsvält Listan kan göras lång. Väldigt lång Det man tror ska vara rätt är fel. "Enligt ny forskning kan ... leda till sjukdomar som till exempel ..." Använd inte det och det i mat. Använd inte det och det i hudvård. Vaccinera dig inte. Vaccinera dig! Är det något som är rätt här i världen? Löser vi en kris så kommer nästa. Löser vi ett problem så skapar vi ett annat. Kom tillbaka en annan dag. Nu ska jag krama mina barn och glömma alla världsproblem.

Jag har alltid ätit allt. Eller alltså, nä, jag är ju allergisk mot diverse grejjer, men förutom det så har jag aldrig varit kräsen när det gäller mat. Men nu, Jag känner inte igen mig själv och det är jätte tråkigt. Men jag har börjat få problem med magen. Och då äter jag för tillfälligt enligt försiktighetsprincipen. För att kunna utreda vad MER jag är allergisk mot. Jätte tråkigt.

Ibland har man en sån där dag. Jag hade en sån förra veckan. Köpt ny Lucia krona och Tärnljus. Testar för att se att de funkar. Tur det. För det var två trasiga lampor. Senare när jag tänder lampan på nattduksbordet så blixtrar det till och den slocknar. När kvällen sedan kommer vill jag tända mina myslampor, varav en är en jordglob med en lampa i. Inget händer när jag slår på den. Jag provar flera gånger. Kollar sladden. Provar några gånger till. För jag vill inte tro att så många lampor är trasiga SAMMA DAG!

Spilld mjölk på lunchen Tappat topsy över hela badrumsgolvet Rev mig på sopdörren Massor med ben i laxfilén Insekter i salladen Och allt där emellan som bara går på ens nerver. Tur att det blev en ny dag med nya tag

Jag gick hemifrån i god tid. Gick till bilen. Kunde inte backa ut pga stora fastfrusna isklumpar bakom däcken. Fick hacka en bra stund innan de var små nog att backa över. Körde iväg i godan ro. Kom till övergångsställe vid Kulturens Hus. Fick stå där i fem minuter för att ett stort lass med människor ville skynda sig över vägen till, jag gissar, någon show som skulle börja på Kulturens Hus. Tar mig till parkeringen och går till biografen. Biomaten var trasig så jag fick gå ner och ställa mig i den långa kön. Fick min biljett och personalen frågade om det var bra så, Nä, men först toa paus. Går upp för trappan och ska låsa upp dörren med koden som brukar stå på biljetten. Står ingen kod på biljetten. Väntade på första person att fråga om koden eller att någon skulle komma ut. Väl inne på damernas gick den enda lediga toan inte att låsa. Väntade på nästa lediga toa. Och där var det slut toapapper. Vid det här laget skrattade jag. Allt som kunde gå fel verkade ha gjort det. ...

Att boka in en resa. Ofta efterlängtad. Jag har gjort ett par bokningar med flyg i år. Och av någon anledning - varje gång jag bokat flygning där jag måste byta flyg på Arlanda så har något blivit galet. Antingen ditresan eller hemresan. What's up with that? I somras. Inställt flyg pga sjukdom. Ombokad till dagen därpå. Och jag som längtade hem!! I höstas. Bagaget blev kvar på flyget till Arlanda med jag i godan ro flög vidare till Kallax. Väl framme på Kallax får vi veta att bagaget blev kvar för att de inte fick upp en lastlucka. Jamen tack för den infon. Nu i helgen. Inställt pga tekniskt fel. Ojoj... Har nog aldrig känt mig så stressad över något jag inte kunde påverka. Skulle från Luleå till Stockholm till Barcelona. Luleå - Stockholm blev först försenat sedan inställt sedan blev jag ombokad. Och planet jag blev ombokad till blev försenat så jag fick rusa från Terminal 2 till Terminal 5 för att hinna vidare till Barcelona flyget. Tur att jag inte skämdes i säkerhetskontr...

En del dagar går saker och ting mindre smidigt. Igår var jag en sväng och köpte lite "behöver kläder" till dottern. Bland annat en varm mössa (och en mössa till mig, jättefin!). Väl hemma så provade hon den och hon var nöjd och glad. Jag väntade med att klippa bort prislappen med risk för att det skulle vända och hon skulle vägra ha den. I morse när vi skulle gå till dagis provade vi den igen och hon var fortfarande nöjd och glad. Så då klippte jag bort prislappen. Två minuter senare drar hon av sig mössan och skriker att hon inte vill ha den. Suck. Hur förklarar man för en snart fyra-åring om bytesrätt på kläder? Jag gjorde i alla fall ett försök. Att har hon sagt att hon vill ha mössan och jag klipper bort prislappen så kan vi inte lämna igen den. Så vi får se vad hon säger imorgon när det är dags för nästa mössfajt. Hon verkade i alla fall idag förstå. Idag. Men det kan ändras tills imorgon. Hade i morse varit en vanlig morgon så hade hon inte fått bestämma att int...

Är inte bitter. I måndags var det vårruset. Och jag trotsade min kropp som sa till mig att jag borde inte men jag var med ändå. Promenerade med kollegorna. Det var underbart! Knät mådde bättre, blev varm i kläderna och fick upp lite flås. Dagen efter kändes det bra i hela kroppen. Kände mig mjuk och mer rörlig än på länge. Men så kom tisdag kväll och jag började nysa. Och snora. Och ögonen började klia. Onsdag - jag tog mig till jobbet, hann göra ett par dumma grejjer och sedan åkte jag hem lagom till nio fikat. Och drog täcket över huvudet. Jag var riktigt risig. Jag har kurerat mig på alla sätt jag kan och nu känns det bättre. Men långt ifrån bra. Och vet ni vad som händer?? Alltså ni anar inte hur grym naturen kan vara. Medan jag är inne och gömmer mig från pollen så går det och blir het sommar ute! Strålande sol och 25 grader varmt. Hur? Varför? Är det för att mina ögon är röda och svullna som naturen tycker att "nä nu brer vi på lite extra"? Naturen ser till att ...

Jag kommer verkligen på alla ursäkter som finns. Om 3 veckor är det dags för vårruset. Dårför vrickar jag någon kruxig knäled under påsken. Därefter går jag och gnäller om det i fyra veckor tills jag faktiskt kollar upp vad det kan vara. Efter kontroll fick jag order att inte springa vårruset. Vilken tur! Eller jag menar vad synd.

Vi hade fint väder. Skoterföre och lite fiskelycka. God mat. Och lekande barn. Och lycka för ett nytt litet barn. Men det var mycket som gick fel. Lagen om allts jävlighet. Ingen olycka kommer ensam. Just nu är jag mest arg för att jag har slutat svära (typ). Igår var jag mest arg för att Sverige är ett alltför långt land.

Förstå vad jag känner mig lurad... Som att hela mitt liv varit en lögn. Varför har ingen sagt något? Dottern sjunger Blinka lilla stjärna på engelska. Eller ja, alltså hon sjunger twinka twinka och sen något obegripligt men med melodin på Blinka lilla stjärna. Då vill jag såklart sjunga med. Inser att jag bara kan de 2 första meningarna och typ sista biten av låten på engelska. Så jag youtubar. Och det är då jag märker det. Först tror jag att min första träff är någon låtsas träff och söker på nästa. Nä, den är också så. Så här har jag, sedan jag kan minnas, sjungit första två raderna i engelska Blinka lilla stjärna, : Twinkel twinkel little star How i wonder where you are Och så här är texten egentligen: Twinkel twinkel little star How i wonder what you are Till min förvåning och förfäran så är det inte "where". Det är "what"! Fatta! Fatta vad förvirrad jag är! Betyder det att den svenska är vad och inte var? Hur kan jag ha sjungit fel så länge? Det är...

En till sån där sak. Och jag vet att jag inte är ensam! Tankade igår. Slog in koden till kortet. Fel kod. Försökte igen. Fel kod. Men shit - bara ett försök till innan kortet spärras! Men skit också... Det var ju fel kort. Och det kan tyckas att det är ju korkat att ha fel kort. Jovisst. Men visst är det smart att komma på det innan man faktiskt spärrar kortet? Man får vara glad för det lilla ibland.

Varje morgon den här veckan har jag tänkt - skit också, men imorgon är jag säkert frisk. Idag är det torsdag. Imorgon ska jag vara frisk för vi ska ju till Slagnäs! Jag vill inte ringa och skjuta på den resan igen! Men nu har jag ont. Ont ont ont....

Min mamma har många kloka råd. Det är synd att man inte följer fler. Ett specifikt kommer jag mycket väl ihåg att hon sagt sedan vi var små. - På morgonen, borsta tänderna före ni klär på er. På kvällen, borsta tänderna efter ni klätt av er. Oturligt nog så är det ett av råden som jag inte följer. Så igår när jag skulle skynda iväg och det vara bara kvar att borsta tänderna då tappar jag tandborsten så jag får tandkräm över hela tröjan. Hade jag inte haft tröjan på mig så hade jag sluppit ta av den och börja rota fram en annan. Att jag aldrig lär mig. Varför kan jag inte bara göra som mamma säger?

Klockan är bara tio och jag har haft tre kaffepauser... Det ser ut att bli en underlig dag idag.

När man nyser precis efter att man tagit på sig mascara. Hur mycket det kladdar runt ögonen kan avgöra hur bra eller dålig din dag kommer vara.

The honest truth. På riktigt alltså. No more bullshit. Ok, here it comes. Nä det går inte. Konflikträdd much?

För hundra år sedan var jag på krogen och trillade in i en stol och fick en spricka i revbenen. Och när säger hundra år sedan så kanske det egentligen var 10 år sedan. Ont hade jag. Tror jag. Jag minns inte riktigt. Men jag blev påmind om smärtan när jag i januari i år trillade på Leos lekland och skaffade mig en spricka igen. Ont. Aj aj aj. Nåja. Efter vad som kändes som en evighet, som egentligen var en dryg månad, så hade det läkt och jag kände inte ett spår av smärtan. Tills i fredags. Då kände jag av det på nytt, troligen på grund av min outhärdliga hosta. Men det var inte så farligt. Började oroa mig att det kanske var revbenet igen eller om det gjorde ont för att lunginflammation var på väg. Men så blev det söndag. Och nä, det var inte lunginflammation. Mitt i söndagsstädningen så fick jag en hostattack. Och mitt i hostattacken kände jag det. Hur någon stack en kniv rakt in i sidan och viftade runt lite medan jag hostade färdigt. Men det var ingen som hade huggit mig med...

Minns ni det  här ? Om blommorna jag köpte? Well... Don't get me wrong. Alla lever ännu.  Men jag tror att jag måste tagga ner. Sen de tre nya blommorna flyttade in hos oss så har alla blommor fått börja flytta runt mellan våra fönster och en del andra ställen i lägenheten. Jag verkar inte kunna låta de vara ifred. Söderläge hit och dit. Jag har till och med kollat med kompass. Och lamporna. Jag verkar inte kunna låt det vara en liten mörk minut längre. Alltid taklampor tända. För tänk om blommorna får för lite ljus? Jag vet inte vad för tecken de visar om de får för lite ljus så bäst att vara på den säkra sidan. Jag menar, får de för lite vatten så ser man ju det på blommorna. Men ljus? Märker man det? Sen höll jag på att få en hjärtattack när jag skulle plantera om orkidén. Innerkrukan jag hade tänkt använda var för liten så jag fick ta en större. Och jag hade ju så lite jord! (eller bark??) Men det räckte. Men då hade jag ju ingen ytterkruka till den större inne...