Dagarna rusar förbi

Vi åkte till isborgen i stan i helgen. Dottern frågar om jag tror någon bor där inne. - Kanske, säger jag, men då tror jag de fryser. Ibland känner jag lite extra mycket att jag bor på helt rätt plats. Jag älskar min stad.

Jag måste bara få säga att jag har haft en riktigt bra helg. Det började med lyx på fredag och avslutades med mys på söndag. En sån där helg då allt bara funkade. Allt flöt på lätt (fråga inte min man bara, han hade en händelse men då var inte jag med, så det räknas inte med här) och vi gjorde trevliga/roliga/nya/mysiga saker. Helt underbart. Fler sådana helger tack! Eller jag ska väl inte bara beställa så där och säga "tack". Saker blir vad man gör det till. Så jag ska ju såklart vara delaktig i skapandet av härliga tillfällen.

Ibland ska man lyxa till det. Igår provade jag något nytt. Tack vare en toppen 30 års-present. Pedikyr! Lila, våren till ära.  Synd att man inte kan gå i sandaler i februari...

Köpte blommor när jag var på stan. Medan jag satte de i vasen råkade jag bryta av en. Jag la den åt sidan och tänkte kasta den. Men sen fick jag lite dåligt samvete. Blomman har ju säkert vuxit upp, brutalt blivit plockad, sedan ihopbunden med en massa andra blommor för att därefter bli bortkastad. Så jag tyckte den skulle få stå ett tag med polarna. Sola och dricka på vårat köksbord innan den vissnar och dör. Hoppas den inte får komplex för sin längd bara...

Sedan några år tillbaka ha stan öppet på söndagar. Det vet jag. Problemet är att jag inte vet öppettiderna. För länge sedan åkte jag till stan vid tio. Nä, stan öppnar tolv. Ett tag efter det åkte jag till stan igen vid elva. Nä, stan öppnar tolv. Så har jag försökte några gånger. Att kanske vissa affärer eller fik öppnar kring tio eller elva. Nä, de öppnar tolv. Och det har jag lärt mig nu. Så jag åker inte till stan före tolv på söndagar längre. I morse kom jag på att jag skulle passa på att träna tidigt och inte sent. Bara det att jag räknade med att gymmet öppnade nio. Nä, gymmet öppnar tio. Det kändes rätt pissigt när jag kom på det efter att jag parkerat i stan vid cirka tjugo över nio. Tack och lov kan man lita på Kvantum. Öppnar sju varje dag! Så då gjorde jag bort att handla, och lite annat smått och gott. Men jag var lite grinig. För söndagar verkar arbeta emot mig på något sätt.

Nog har vi varit tillsammans länge. Vi har upplevt mycket tillsammans. Glädje, sorg, skratt och gråt. Upplevelser man aldrig glömmer och sega kvällar i soffan uttråkade som få. Och film har vi sett. Bra och dåliga. En del som jag älskar och du hatar och tvärtom. Blir så ibland. När man står framför hyrfilmerna och inte kan bestämma sig. Ja men ta den då! Igår fick vi hastigt och lustigt låna en film av en kompis. Jag kollade på fodralet och insåg medan vi körde därifrån att vi redan hade sett den. Du såg lite fundersam ut men trodde på mig. Ganska bra minns jag att den var men att jag hade skrattat lite över hur överdriven den var. Action rulle. Om Vita huset och presidenten och terrorister. Såklart. Istället för att vi skulle se den igen så fick mina föräldrar låna den. Idag kom du och berättade att du tror inte alls vi har sett den efter att du fått utläggning om handlingen av mina föräldrar. Men jag minns exakt vad den handlade om och min och mina föräldrars beskrivning stämde...

Igår var en stor dag. Hur firade ni? Jag storhandlade, lekte med dottern i lekparken och tog en lång kvällspromenad med en kompis. Sedan vek jag lite tvätt. Det är så roligt med dagar att fira! Hur firar ni dagen efter nationaldagen? Jag jobbar. Massor. Sedan ska vi göra pizza.

Det började med att jag inte riktigt fattade hur länge jag skulle vara hemifrån. Sen flög tiden förbi. Och solen sken mest hela tiden.   Dagen efter biokväll. Den är tom. Provhytt i butik i Stockholm - agerar klädhängare. Världens godaste hallon cheesecake. Jag stönade inte. Men bara för att det satt folk runtomkring.  Öl, vin och kaffe. Som vilken annan dag klockan två.   Laddar inför grillning. Jag skruvade ihop två av de. On my way home. Rulltrappa upp från tunnlarna. Hemma. Idag på jobbet. Uppsala - I miss you!

Ibland är man ensam. Och ibland kan det vara riktigt kul. Jag gjorde det "förbjudna". Jag gick på bio - ensam! Ville så hemst gärna se The Host på bio och fick plötsligt väldigt bårttom så jag hann inte kolla om någon ville följa. När jag gick till kassan för att köpa biljett var jag tvungen att säga "en biljett" två gånger för hon förstod inte första gången. Sedan frågade hon "Visst är det länge sedan du var här nu, eller har du bara undvikit mig". Hur jag ska tolka det har jag inte riktigt bestämt mig. Gick från kassan och började sms:a till sambon för jag tyckte i alla fall att kommentaren var lite rolig. Men då fick jag slut batteri. Så då var jag plötsligt inte bara ensam - jag var inte ens uppkopplad! Väl i salongen fick jag sitta och skratta åt reklamerna på egen hand - och vet ni, då var de inte roliga?! De brukar ju annars vara så roliga att sitta och kommentera med sitt sällskap. Så jag nöjde mig med att betrakta personerna omkring mig. Killen ...

Snart har jag gnällt färdigt. På söndagen hostade jag då så att mitt revben pajjade igen. Måndag och lite av tisdag jobbade jag. Jag gick hem på tisdagen pga feber. Och sedan blev jag hemma i två veckor. Jag fick lunginflammation. Men nu är jag frisk. Nästan. Revbenet är inte helt ännu och smärtstillande jag tar gör mig illamående. Men jag ser ljuset i slutet av tunnel. Som så många gånger sen december. Så många gånger jag nåt dit bara för att se himlen två meter så börjar nästa tunnel. Nämen hörni. Nu ska vi vara glada. Nu är det helg. Och jag har glömt go kaffet hos en kompis. Och spillt mjölk i kylskåpet. Och vi hade slut sylt till havregrynsgröten. Det kan bara bli bättre. Eller som en kollega sagt. Det är aldrig så dåligt att det inte kan bli värre.

Minnet är bra men kort. Vi hade ett litet snöoväder för ett tag sedan och jag dokumenterade lite och tänkte lägga upp lite fina bilder här på bloggen. Men jag glömde. Hittade bilderna nu. Så varsågod. Vår bil Sophuset Min snöängel But that's old news. Vad har ni för planer för nyår?

Jag sitter på jobbet och ringer till mig själv bara för att jag ska ha någon att prata med. Mellandagar... Ja jisses.

Man ska hålla fast vid traditioner. Jag gillade vad kvinnan på TV sa när hon pratde om traditionen julbord. "Det spelar ingen roll att barn inte brukar gilla maten på julbord. De ska äta det ändå." Jag vill kalla det en liten tradition, det jag har hållit fast vid de senasta fem åren. Jag håller fast vid att vara sjuk över jul eller nyår. I år blir det nog både och. Jag kanske inte gillar det, men jag ska vara sjuk ändå.

Vaknade abrupt klockan sju. Dottern mer speedad än vanligt. Fick ändå sova en stund till eftersom sambon klev upp. Kvart över åtta stormar dottern in i sovrummet och ska hoppa sängen. Dags att kliva upp. Halv nio frukost Kvart i nio julkalendern. Vet inte om dottern eller sambon var mest förtrollad Nio börjar jag gräva fram jullådan i källaren. Tänk er det där sifferpusslet som man spelade. Där det är 15 siffror och ett hål och man ska dra runt siffrorna för att allt ska hamna på rätt ställe. Ungefär så packat är det i vår källare. Jag fick flytta på allt för att ta mig in till lådan och sedan fick jag flytta allt igen för att ta mig ut. Halv tio har jag lyckats ta mig tillbaka in i lägenheten och dottern börjar genast hjälpa mig med julstjärnor, lyktor, tomtar, tomteluva, glöggkoppar osv... Elva lunch sedan disk och städa undan. Tolv dusch och göra sig redo Halv ett iväg till svärmor för pepparkaksbak. Dottern var nog frälst. Och flors...

Och tillsammans gick vi mot slutet. En magisk kväll!  Ibland kan man nog tro att jag är yngre än vad jag är. Jag tror jag var mest exalterad av alla i hela tjejgänget. Jag kommer knappt ihåg middagen innan bion...

Nu, efter en lång dag börjar jag avsluta. För att bege mig mot flygplatsen och hämta mina fina gäster. Nu känner jag har den här jobbiga dagen sakta börjar vända. Nu är det helg!

Idag konstaterade han något ganska fundamentalt i vår relation. Jag pratade om att putsa fönstren. Jag kände att jag ville få det bortgjort medan han tyckte att vi kunde vänta till våren. - Men jag tänker på hur skitiga de är varje gång jag ser de, sa jag - Vi tänker på olika saker, sa han. Jasså var det så det var...

Var är världen på väg när man inför lördag kväll handlar 500 gram kött och 1,2 kg godis?

Skulle peppra hamburgarna på grillen. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt. Var inte beredd på att "spridarlocket" saknades. Och i vanlig ordning så vände jag den upp och ner och skulle skaka till den när jag upptäckte att det blev ett mindre berg av peppar på hamburgaren. Och i vanlig ordning så blir hjärnan lite långsam vid en mindre chock så jag var inte så snabb på att vända den rätt väg. Så nu är det inte mycket peppar kvar. Mycket av det brann upp i grillen. Brinnande peppar luktar inte så gott faktiskt... Så vet ni.

Vi åkte till Storfosen. Det blev en hel del läsa om hur stark forsen är. Men det är ändå så att man inte riktigt kan fatta det. Av bara naturen. Vi tog en liten promenad och här stannade jag för att posa med forsens krafter bakom mig. Kan väl erkänna att bilden inte riktigt visar riktigt hur mycket kraft det är i vattnet. Ser väl mest lite luddigt och mysigt ut. Eller?