Dagarna rusar förbi

Året då allt förändrades. Och då menar jag allt. Inget kommer blir som det var. Det som hänt har gjort mig till en annan person och flera runt omkring mig. Kanske kommer jag förändras tillbaka men som det känns nu så tror jag inte det. Det var så mycket under 2019 som var fel. Så mycket att jag inte orkar tänka på det just nu. Trots allt det, så hände det mycket fint också. Att vi har kunnat stötta varandra, funnits där för varandra. Tack och lov för barnen och alla deras kusiner. I allt det mörka så har de spridit så mycket ljus. Alla kramar, alla skratt, alla tårar. Det känns fortfarande tomt men jag är så tacksam för allt vi har kvar. Ett nytt år. 2020. Det gör ingen skillnad. Fortsätter ta ett steg i taget. Lugnt och försiktigt.

Sorgen går inte att sätta ord på.Samtidigt som alla ord är färgade av den. Ena stunden är allt som vanligt. Andra stunden förstår man ingenting. Andra stunden hade gjort oss lamslagna. Då kom nästa stund. Att förlora en nära är hjärtskärande och fruktansvärt. Vad är det då att förlora två? Det har nu gått lite mer än fyra månader sedan allt började, (eller var det då allt tog slut?) och man kan fortfarande inte förstå något. Familjen är vår trygghet och största lycka. Det är därför det också gör så ont. Jag sörjer mina svärföräldrar. Men så mycket mer. Jag sörjer min mans föräldrar och mina svägerskors. Mina barns farföräldrar och deras kusiners morföräldrar. Jag sörjer alla stunder vi inte kommer få, alla minnen där de kommer saknas. Men samtidigt är de med oss. För även om de inte är här så är det med i våra minnen och minnen bär vi med oss i alla stunder. Men jag vill inte att det ska vara så. Jag vill inte. Jag vill att de ska komma och sitta kring vårat bord och dricka...

Nu sover jag sämre. Första tiden var jag så trött att jag somnade nästan innan jag hade hunnit gå och lägga mig. Nu är första tiden förbi och andra tiden har smugit sig på. Tiden då tankarna ständigt försöker vänja sig vid det nya tillståndet, utan att det går. Det resulterar i mardrömmar. Mest mardrömmar om rädsla och förvirring. Om man fick välja så hade jag inte valt det här. Men å andra sidan, vem hade gjort det? Vem hade valt sorg? Det jag kan välja är svårt att välja, men jag försöker. Jag försöker att välja att njuta av stunderna vi har tillsammans. Att ses mer, kramas mer, bara vara mer. Ibland funkar det. Att påverka tankarna åt det hållet. Ibland stänga ute de jobbiga tankarna och bara vara i nuet. Ibland minnas de fina stunderna och glädjas över livet som varit. Men det är svårare att minnas för grammatiken påminner mig. Det som har varit. Det som inte kommer att vara någonsin igen. Den lilla tanken smyger sig på hela tiden och trots att den smyger så sköljer den över al...

Det är dagar som denna som man är extra tacksam att man har en sån underbar familj.

Ett badkarl fullt med badleksaker och allt bebis vill leka med är en gammal babyolja flaska. What's up with that?

Gick igenom min kalender för 2015. Passande att göra en liten summering/tillbakablick. Vet inte om jag blir nå klokare av det men ändå. Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? Mycket. Gick på pedikyr. Var på husvisning. Besökte dietist. Födde barn. Och det har jag gjort tidigare men det känns ändå som något jag aldrig gjort för ena födseln var inte den andra lik på något sätt.  Genomdrev du någon stor förändring? Familjen växte från tre till fyra.  Blev någon/några av dina vänner föräldrar? Många nykomlingar i år. En del rookie föräldrar.  Vilket datum från 2015 kommer du alltid att minnas? Maj 2015 kommer jag alltid minnas. Stor sorg blandades med stor glädje. Jag sa farväl till min farfar. Några dagar senare sa jag hej till min nyfödda son. Vilka länder besökte du? Endast Sverige tyvärr.  Bästa köpet? Nya datorn. Bryr mig inte om att min make är skeptiskt. I love it! (I love IT, hahahaha...) Gjorde någonting dig riktigt glad? Dottern...

1. Tvätta mitt hår åtminstone varannan dag. Nu blir det max 2 gånger i veckan. 2. Vika ihop regnskyddet till vagnen. 3. Välja matchande body och byxor. Till bebisen. 4. Välja matchande tröja och byxor. Till mig själv. 5. Tvätta ur haklappen efter varje måltid. Nu blir det på sin höjd en gång om dagen. 6. Skriva färdigt och publicera ett blogginlägg samma dag. Och nu har jag inte skrivit färdigt, men orkar inte fundera mer... God natt!

Vi har vår lilla rutin här hemma. Funkar hyfsat. Självklart innefattar den mycket tid med barnen. Nu har jag en grej jag försöker hinna med. Något som inte alls har något med barnen att göra. Men självklart har det allt med barnen att göra. Tid jag uppskattar att jag behöver lägga ner på denna grej: 6 timmar Tid jag hunnit lägga ner på denna grej sedan tre dagar tillbaka: 2 timmar Jag hade tänkt hinna klart idag. Jag får nog tänka om... Nu vill den ena träna på att stå i min famn och den andra vill leka frisör. Vi hörs!

När jag fick mitt första barn slutade jag dricka kaffe ett tag för hur jag än försökte tajma det så hann kaffet alltid bli kallt. Kokade jag kaffe och hällde upp det så var det liksom alltid något som kom i vägen. Amning, blöjbyte, kräk, skrik eller dylikt. Nu med andra barnet har jag kommit på tricket! När kaffet kokat klart - häll upp pytte lite i koppen. Dels hinner det svalna fort och man kan dricka upp det sanbbare. Och sedan bara fylla på om det mot förmodan inte dykt upp något som till exempel en bebis som lärt sig rulla av filten på golvet.

Well hello amnings-me, I've missed you. Jag är tillbaka i den där världen då jag inte riktigt riktigt vet vad jag håller på med. Eller världen där jag håller på med så mycket att det blir lite mixed-up och jag får hjärnsläpp titt som tätt. Häller upp kaffe i min kopp och ställer den på bordet. går iväg och tar sedan min mans kopp och dricker ur den istället. Min man ber mig kolla Lulebo appen om vi har tvättstuge-tid. Han ber mig säkert tio gånger på en dag. Mer än hälften av gångerna tar jag mobilen för att kolla, men efter jag låst upp telefonen så gör jag nåt annat och glömmer bort Lulebo. (Ps, behöver träna på min engelska som sakta men säkert trängs bort av blöj-byten och my little pony filmer)

Befinner oss i den så kallade "bubblan" och vill aldrig lämna den. Vi har det så bra.  Jag och min lilla familj.

Stunder då man blir överväldigad av känslorna. Att man kan älska någon så mycket att det gör ont. Att man kan älska flera så mycket. Och känslorna som kommer med det. Lycka, längtan, oro och sorg. Och allt därtill.

Vi hade fint väder. Skoterföre och lite fiskelycka. God mat. Och lekande barn. Och lycka för ett nytt litet barn. Men det var mycket som gick fel. Lagen om allts jävlighet. Ingen olycka kommer ensam. Just nu är jag mest arg för att jag har slutat svära (typ). Igår var jag mest arg för att Sverige är ett alltför långt land.

Jag inser det mer och mer. Att mina föräldrar måste ha ljugit för mig en hel del. För jag är inte alltid helt ärlig med min dotter. Det är inte så lätt. När hon var med när jag fick vaccin: Dotter: Har du ont? Jag och min lögn: Nä, det gör bara lite ont, en liten stund. Jag och min sanning: Det gör jätte ont och det gör ont till och med dagen efter. När jag fick sprutan och hon var med så försökte jag se oberörd ut men på riktigt ville jag blunda och bita mig i läppen. När jag har en kaka i munnen: Dotter: Vad har du i munnen? Jag och min lögn alt 1: Jag tog en bit potatis. Jag och min lögn alt 2: Inget. Jag och min sanning: Jag tog en kaka innan jag hann stoppa mig själv och du ska snart sova så jag vill inte ge dig en massa socker. Men värst är nog det här med tid. När jag använder ord som snart, sedan, en annan dag. Hon har lite svårt att förstå de begreppen ibland och ibland glömmer hon bort. Och jag glömmer förstås också bort. Och det gör ju det hela ännu mer förvirra...

Förmiddagen bjöd på Cxworks, Body step och Body Pump. Behöver jag säga att jag knappt kan lyfta armarna? Eller det är ännu värre. Kan knappt lyfta händerna. Jag väntar till imorgon med att meddela min kära kompis som övertalade mig att gå på sista passet om jag är tacksam eller inte. Att det var första gången på Body Pump påverkar nog också hur det kommer kännas imorgon. Tänkte på min storasyster som faktiskt varit instruktör och att hon nu borde vara stolt över mig. För hon har försökt få mig att testa länge. Men efter min långa motsträvan så gav hon tillslut upp. När hon nu får veta att jag varit på Body Pump så kommer hon skratta och tro det är kopplat till min kommande solsemester. Hon kanske har rätt.

Vet inte om min föräldrar tyckte de var smarta när de gömde After Eight för mig och min lillasyster. Vi hittade de alltid. De var två standardställen. Högst upp i bokhyllan i vardagsrummet. Eller högst upp i hörnskåpet i köket. Jag har i alla fall ett jätte bra gömställe. Högst upp i skåpet ovanför kylen. Precis som hemma hos min föräldrar är jag i skåpet och nallar. Enda skillnaden är att jag har blivit stor och inte behöver klättra. Och att jag inte längre bor med min lillasyster så jag behöver inte dela med mig när jag varit i skåpet och tjuvat.

Min mamma har många kloka råd. Det är synd att man inte följer fler. Ett specifikt kommer jag mycket väl ihåg att hon sagt sedan vi var små. - På morgonen, borsta tänderna före ni klär på er. På kvällen, borsta tänderna efter ni klätt av er. Oturligt nog så är det ett av råden som jag inte följer. Så igår när jag skulle skynda iväg och det vara bara kvar att borsta tänderna då tappar jag tandborsten så jag får tandkräm över hela tröjan. Hade jag inte haft tröjan på mig så hade jag sluppit ta av den och börja rota fram en annan. Att jag aldrig lär mig. Varför kan jag inte bara göra som mamma säger?

Pratade med min syster om PMS humör. Hur det kan råka gå ut över kärleken ibland. Hon skrattade och sa att hon tänker på låten med Pink och Nate Ruess, biten där han sjunger i början: I'm sorry I don't understand where All of this is coming from. I thought that we were fine, Your head is running wild again My dear, WE still have everything And it's all in your MIND. You've been having real bad dreams Oh oh, you use to lie so close to me Oh oh, there's nothing more than empty sheets Between our love, our love Ooooh, our love, our love. 

Var på stan igår. Och köpte en vattenkanna. Vanligtvis så hade jag nog försökt stuva undan den i ett skåp. Men det går inte. Ser ni vad snälla ögon den har? Ser ni vad glad den ser ut? Skulle ni kunna stänga in den? Jag är många saker. Min inte hjärtlös. Så vår fina gröna elefant får en egen plats på fönsterbrädan. Och hos svärmor så bor hennes brorsa. Snart åker vi dit och hälsar på. Men egentligen... Om jag är på vippen att vattna ihjäl mina blommor så var nog elefanten ett dåligt köp...

Hade det inte varit för två viktigta saker som händer på jobbet idag hade jag nog tagit en föräldradag. Känns surt att sitta här och vänta medan dotter och sambo är hemma och... Ja, de bråkar säkert. Hon vill inte ta på sig kläder. Hon vill inte borsta tänderna. Hon vill kasta mjölken på golvet. Allt är ju då motsatsen till vad sambon och jag vill. Liksom bäddat för bråk. Men jag gillar att hon inte är långsint. Skrek och gormade säkert tio minuter medan jag skulle klä på henne. Väl påklädd fortsatte hon skrika och grina, klättrade upp i vår säng och gömde sig under täcket. Sen tog det tio sekunder och så hör jag henne ropa "Piip". Plötsligt leker hon kurragömma. Hur som helst. I got off track. Jag vill vara hemma och njuta av vackra vädret - Nej, vänta det regnar. Hälsa på en kompis - Nej just ja, folk jobbar ju idag. Och alla som inte jobbar har barn som dottern med hennes förkylning kan smitta ner. Så åker jag hem så blir det väl fixa runt hemma. Det var jag inte så ...