Inte för att vara sån, men...

... jag måste få skvallra på min man.

Jag är inte sen med att erkänna att min hjärna inte alltid hänger med, gör konstiga loopar eller är allmänt förvirrad. När jag berättar om mina konstigheter så förväntar jag mig ibland lite igenkännande i stil med "ja, så har jag också gjort" eller "det var inget jämfört med när jag...". Sådana kommentarer kommer inte alltför ofta så jag känner mig lite ensam i mitt tillstånd med återkommande hjärnsläpp. Men jag vet att jag inte är ensam. 

Min man klagade lite innan jul när han skulle se en gammal julkalender på dvd. Det var nämligen konstigt, tyckte han, att man inte sålde hela kalendern i ett paket. Det var ju bara 12 avsnitt på dvdn som han hade. Han är inte sen med att lösa problem så han beställde ny dvd på nätet så att han skulle ha de resterande 12 avsnitten. Den nya dvdn kommer några dagar senare och jag tänker när jag ser den att det där fodralet har jag sett. Men jag säger inget för jag kan ha fel (och brydde mig inte så där jätte mycket om jag ska vara ärlig). Han matar in den nya skivan i spelaren. Och börjar se fundersam ut. På menyn som kommer upp kan han välja avnsit 1-12.

Han tar ut skivan och kollar. Upptäcker att det är två skivor i nya fodralet. Upptäcker att nya fodralet ser likadant ut som det gamla fodralet. Upptäcker att det är två skivor i det gamla fodralet. Upptäcker att det är 12 avsnitt på Skiva 1 och 12 avsnitt på skiva 2. Upptäcker att han beställde något han redan hade.