Dagarna rusar förbi

Jag och sport alltså. Jag har haft stunder som jag varit intresserad men jag fastnar aldrig riktigt. Efter en del grubblande har jag kommit fram till att det måste bero på att jag helt saknar tävlingsinstinkt. Gick på basket med pappa när jag var yngre. Såg på fotboll någon gång det var VM. Hockey har väl varit närmast då min man är... hockeyintresserad är inte riktigt rätt ord, för det är lite mer än så. Och jag föll för honom och efter ett tag föll jag för hockeyn. Honom älskar jag fortfarande men hockeyn - not so much. De slåss ju bara. Hursomhelst så har dottern kommit upp i åldern då hon vill testa lite nya saker. Vi började med dans och det har hon tyckt varit roligt. Jag har dock varit lite skeptisk för hon verkar sakna längtan att åka dit. Igår knackade vi på hos grannen som har en jämnårig flicka och de höll på att göra sig redo att åka på basketträning/lek. Vi hakade glatt på för alla var välkomna. Och vilken himla tur! Min dotter - basketspelaren! Vill inte påstå att ...

Vi åkte till isborgen i stan i helgen. Dottern frågar om jag tror någon bor där inne. - Kanske, säger jag, men då tror jag de fryser. Ibland känner jag lite extra mycket att jag bor på helt rätt plats. Jag älskar min stad.

Dottern frågar mig när jag står i duschen: - Mamma, varför har du aldrig glasögon på dig när du duschar? Tänk ändå, om man kunde få höra barns tankar.

Gick igenom min kalender för 2015. Passande att göra en liten summering/tillbakablick. Vet inte om jag blir nå klokare av det men ändå. Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? Mycket. Gick på pedikyr. Var på husvisning. Besökte dietist. Födde barn. Och det har jag gjort tidigare men det känns ändå som något jag aldrig gjort för ena födseln var inte den andra lik på något sätt.  Genomdrev du någon stor förändring? Familjen växte från tre till fyra.  Blev någon/några av dina vänner föräldrar? Många nykomlingar i år. En del rookie föräldrar.  Vilket datum från 2015 kommer du alltid att minnas? Maj 2015 kommer jag alltid minnas. Stor sorg blandades med stor glädje. Jag sa farväl till min farfar. Några dagar senare sa jag hej till min nyfödda son. Vilka länder besökte du? Endast Sverige tyvärr.  Bästa köpet? Nya datorn. Bryr mig inte om att min make är skeptiskt. I love it! (I love IT, hahahaha...) Gjorde någonting dig riktigt glad? Dottern...

Ångesten när man panikbakar nya kakor för att man ätit upp de som man gjort tillsammans med dottern. Jag har ett problem. Vi bakade 23 kakor. Hon räknade. Provsmakade varsin och tog sedan en till tillsammans med pappa. Dagen efter åt vi varsin till mellis. När hon i morse frågade hur många kakor som var kvar så var jag tvungen och ljuga och säga att vi fryst in en del. För det var bara 6 kakor kvar i burken.

Äntligen har jag någon att se denna mysiga film med.  Min granne Totoro och Kikkis Expressbud har vi sett.  Men sen är de flesta animerade filmerna av Miazaki är inte barntillåtna utan rekommenderas från 7 eller 11 år. Men snart så är hon stor nog...

Hon visste nog inte vad hon gav sig in på. När hon sa att hon ville att jag skulle klippa henne. Och nu när det är gjort så förstår hon det nog inte heller. Men jag förstår. Och jag kommer behöva lite tid att vänja mig. Eller så vänjer jag mig inte och vi bokar tid hos frissan. Och jag bryter av saxen för all framtid. Eller så överreagerar jag.

Jag köpte ett paket med knäckformar för ett tag sedan. Men jag har aldrig gjort knäck. Jag köte de för att få ljusen att passa ljusstaken. Men nu har jag hittat ett till användningsområde: Strumpor till Barbie när skridskorna inte riktigt passar.

Igår var en riktigt skitdag. Fick tre riktigt dåliga nyheter. Nyheter som gör att man är tacksam för nuet, att man lever och kan leka och vara glad. Två allvarliga olyckor och en insjuknad. En sådan dag när man lider med de som lider och ska stressa genom vardagen så tappar man lätt gnistan. Hemma satte jag mig på golvet och ansträngde mig för att hålla igång hjärnan. Ansträngde mig för att vara vanliga mamma. Och efter lite seg start så verkade jag funka ändå. Jag lekte med min älskade dotter och i det vanliga hemkära rutinerna så kände jag hur hjärnan sakta men säkert började vakna upp ur mörkret. Tänk vad lek och nattande av en liten flicka kan göra. Och trots det mörka molnet så kände jag att det är okej. Njut av stunden, för man vet aldrig vad som händer i nästa.

En del dagar går saker och ting mindre smidigt. Igår var jag en sväng och köpte lite "behöver kläder" till dottern. Bland annat en varm mössa (och en mössa till mig, jättefin!). Väl hemma så provade hon den och hon var nöjd och glad. Jag väntade med att klippa bort prislappen med risk för att det skulle vända och hon skulle vägra ha den. I morse när vi skulle gå till dagis provade vi den igen och hon var fortfarande nöjd och glad. Så då klippte jag bort prislappen. Två minuter senare drar hon av sig mössan och skriker att hon inte vill ha den. Suck. Hur förklarar man för en snart fyra-åring om bytesrätt på kläder? Jag gjorde i alla fall ett försök. Att har hon sagt att hon vill ha mössan och jag klipper bort prislappen så kan vi inte lämna igen den. Så vi får se vad hon säger imorgon när det är dags för nästa mössfajt. Hon verkade i alla fall idag förstå. Idag. Men det kan ändras tills imorgon. Hade i morse varit en vanlig morgon så hade hon inte fått bestämma att int...

Ibland undrar jag om vi lär våra barn fel. 90% av gångerna medan barn är små så tar det på skorna på fel fot. Tänk om det egentligen är rätt? Jag kan ha nämnt det tidigare. Nu har jag funderat på om det är liknande koncept med de små kartongerna som man brukar ha medicin/salvor/hårfärg och dylikt i. För 90% av gångerna så öppnar man på fel sida så att instruktionen är i vägen. Eller vänta nu... Glöm det. Det kanske är meningen kom jag på. Tillverkarna vill nog att man läser varningstext och instruktioner, men jag är nödvändigtvis inte så noga. Nåja. Vad mer finns det för exempel? Jo, what's the deal with NumLock? På privata/personliga datorer har jag aldrig upplevt det men på skola och jobb. Varför låser dessa datorer siffrorna när hamnar på logga in sidan? Hur många gånger har man inte svurit åt det? Det här är morgonsvammel på midsommarafton. Jag var egentligen för trött för att stiga upp. Dottern var för pigg för att ligga kvar.

Stunder då man blir överväldigad av känslorna. Att man kan älska någon så mycket att det gör ont. Att man kan älska flera så mycket. Och känslorna som kommer med det. Lycka, längtan, oro och sorg. Och allt därtill.

Hos min farfar finns ett handtag bredvid toan. Dottern tycker det är bra att hålla i. Då säger hon när jag sätter mig att jag också kan hålla i handtaget. Men sen kommer hon på det. -Men du behöver inte hålla i det. För du har så stor rumpa att du inte ramlar ner i hålet. Alltså, jag älskar henne. Som vanligt

När dottern pekar och förvånat och lycklig utbrister "- Rumpan skakar!" när jag går från duschen för att hämta kläder. Alltså, jag älskar henne.

Förstå vad jag känner mig lurad... Som att hela mitt liv varit en lögn. Varför har ingen sagt något? Dottern sjunger Blinka lilla stjärna på engelska. Eller ja, alltså hon sjunger twinka twinka och sen något obegripligt men med melodin på Blinka lilla stjärna. Då vill jag såklart sjunga med. Inser att jag bara kan de 2 första meningarna och typ sista biten av låten på engelska. Så jag youtubar. Och det är då jag märker det. Först tror jag att min första träff är någon låtsas träff och söker på nästa. Nä, den är också så. Så här har jag, sedan jag kan minnas, sjungit första två raderna i engelska Blinka lilla stjärna, : Twinkel twinkel little star How i wonder where you are Och så här är texten egentligen: Twinkel twinkel little star How i wonder what you are Till min förvåning och förfäran så är det inte "where". Det är "what"! Fatta! Fatta vad förvirrad jag är! Betyder det att den svenska är vad och inte var? Hur kan jag ha sjungit fel så länge? Det är...

Jag inser det mer och mer. Att mina föräldrar måste ha ljugit för mig en hel del. För jag är inte alltid helt ärlig med min dotter. Det är inte så lätt. När hon var med när jag fick vaccin: Dotter: Har du ont? Jag och min lögn: Nä, det gör bara lite ont, en liten stund. Jag och min sanning: Det gör jätte ont och det gör ont till och med dagen efter. När jag fick sprutan och hon var med så försökte jag se oberörd ut men på riktigt ville jag blunda och bita mig i läppen. När jag har en kaka i munnen: Dotter: Vad har du i munnen? Jag och min lögn alt 1: Jag tog en bit potatis. Jag och min lögn alt 2: Inget. Jag och min sanning: Jag tog en kaka innan jag hann stoppa mig själv och du ska snart sova så jag vill inte ge dig en massa socker. Men värst är nog det här med tid. När jag använder ord som snart, sedan, en annan dag. Hon har lite svårt att förstå de begreppen ibland och ibland glömmer hon bort. Och jag glömmer förstås också bort. Och det gör ju det hela ännu mer förvirra...

Men tankarna är ju så fruktansvärt snabba! Ibland bli det ju bara fel. Som en dag efter vi ätit klart. Och dottern springer från matbordet. Då ropar jag efter henne "- Tvätta av dig händerna!" Det blev alltså en kombination av "tvätta av dig" och "tvätta händerna" Och ju mer jag tänker på det desto hemskare är det. Inte för att hon märkte nån skillnad. Hon sprang minsann inte och och tvättade något över huvudtaget.

Skräcken när dottern springer omkring och sjunger "väänsteer höögeer" Tänk om hon lär sig vad som är höger och vad som är vänster före mig...

Nej, det är inte det mest effektiva sättet att ta sig till dagis. Okej, det är lite omständigt. Ja, jag vet att det tar längre tid att ta cykeln än att gå. Men när jag säger att vi ska skynda oss till dagis och tösen lyser upp och utbrister "Cykel till dagis!"... Då kan jag som inte låta bli. Att gå innebär på med skorna, ta väskan, lås och gå 100 meter till dagis. Total tid att lämna på dagis: 10 minuter Att cykla innebär på med skorna, på med hjälmen, ta väskan, lås, låsa upp cykeln, sätta fast henne i cykelstolen, cykla ett varv runt kvartet(därför att cykla 100 meter känns som ingenting) och sedan åka till dagis. Total tid att lämna på dagis: 20 minuter. Men jag bryr mig inte. Hon är värd all tid i världen. Förutom när hon slänger sig på golvet och biter i mattan för att hon minsann inte tänker borsta tänderna. Då suckar jag lite. Och räknar till 10. 10 gånger.

Hade det inte varit för två viktigta saker som händer på jobbet idag hade jag nog tagit en föräldradag. Känns surt att sitta här och vänta medan dotter och sambo är hemma och... Ja, de bråkar säkert. Hon vill inte ta på sig kläder. Hon vill inte borsta tänderna. Hon vill kasta mjölken på golvet. Allt är ju då motsatsen till vad sambon och jag vill. Liksom bäddat för bråk. Men jag gillar att hon inte är långsint. Skrek och gormade säkert tio minuter medan jag skulle klä på henne. Väl påklädd fortsatte hon skrika och grina, klättrade upp i vår säng och gömde sig under täcket. Sen tog det tio sekunder och så hör jag henne ropa "Piip". Plötsligt leker hon kurragömma. Hur som helst. I got off track. Jag vill vara hemma och njuta av vackra vädret - Nej, vänta det regnar. Hälsa på en kompis - Nej just ja, folk jobbar ju idag. Och alla som inte jobbar har barn som dottern med hennes förkylning kan smitta ner. Så åker jag hem så blir det väl fixa runt hemma. Det var jag inte så ...