Dagarna rusar förbi

Nu sover jag sämre. Första tiden var jag så trött att jag somnade nästan innan jag hade hunnit gå och lägga mig. Nu är första tiden förbi och andra tiden har smugit sig på. Tiden då tankarna ständigt försöker vänja sig vid det nya tillståndet, utan att det går. Det resulterar i mardrömmar. Mest mardrömmar om rädsla och förvirring. Om man fick välja så hade jag inte valt det här. Men å andra sidan, vem hade gjort det? Vem hade valt sorg? Det jag kan välja är svårt att välja, men jag försöker. Jag försöker att välja att njuta av stunderna vi har tillsammans. Att ses mer, kramas mer, bara vara mer. Ibland funkar det. Att påverka tankarna åt det hållet. Ibland stänga ute de jobbiga tankarna och bara vara i nuet. Ibland minnas de fina stunderna och glädjas över livet som varit. Men det är svårare att minnas för grammatiken påminner mig. Det som har varit. Det som inte kommer att vara någonsin igen. Den lilla tanken smyger sig på hela tiden och trots att den smyger så sköljer den över al...

Nå, inte är livet bara underbart. Igår, efter en dag med många djupa suckar avslutade jag dagen med att trampa på mina glasögon. De gick inte sönder men jag känner mig lite sned. Min man skrattade åt mig och sa att jag såg ut som Leif GW Persson. Vet ni hur jag ska tolka det? Nu tar jag paus och åker till optikern.

När grannens hund skällt oavbrutet i en timme vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Jag gillar djur. Oftast. Nu tänkte jag försöka sova. Tror ni grannen lärt sin hund att det ska vara tyst efter kl 22?

Krig av tusen olika anledningar. Miljöförstöring överallt. Isar smälter, skogar försvinner. Katastrofväder. Djur och människor utrotas. Folk svälter. Smittor sprids. Och så vidare Och sen allt det andra. Mobbing Misshandel Bedrägerier Alkoholism, narkotika missbruk Självsvält Listan kan göras lång. Väldigt lång Det man tror ska vara rätt är fel. "Enligt ny forskning kan ... leda till sjukdomar som till exempel ..." Använd inte det och det i mat. Använd inte det och det i hudvård. Vaccinera dig inte. Vaccinera dig! Är det något som är rätt här i världen? Löser vi en kris så kommer nästa. Löser vi ett problem så skapar vi ett annat. Kom tillbaka en annan dag. Nu ska jag krama mina barn och glömma alla världsproblem.

Gick igenom min kalender för 2015. Passande att göra en liten summering/tillbakablick. Vet inte om jag blir nå klokare av det men ändå. Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? Mycket. Gick på pedikyr. Var på husvisning. Besökte dietist. Födde barn. Och det har jag gjort tidigare men det känns ändå som något jag aldrig gjort för ena födseln var inte den andra lik på något sätt.  Genomdrev du någon stor förändring? Familjen växte från tre till fyra.  Blev någon/några av dina vänner föräldrar? Många nykomlingar i år. En del rookie föräldrar.  Vilket datum från 2015 kommer du alltid att minnas? Maj 2015 kommer jag alltid minnas. Stor sorg blandades med stor glädje. Jag sa farväl till min farfar. Några dagar senare sa jag hej till min nyfödda son. Vilka länder besökte du? Endast Sverige tyvärr.  Bästa köpet? Nya datorn. Bryr mig inte om att min make är skeptiskt. I love it! (I love IT, hahahaha...) Gjorde någonting dig riktigt glad? Dottern...

1. Tvätta mitt hår åtminstone varannan dag. Nu blir det max 2 gånger i veckan. 2. Vika ihop regnskyddet till vagnen. 3. Välja matchande body och byxor. Till bebisen. 4. Välja matchande tröja och byxor. Till mig själv. 5. Tvätta ur haklappen efter varje måltid. Nu blir det på sin höjd en gång om dagen. 6. Skriva färdigt och publicera ett blogginlägg samma dag. Och nu har jag inte skrivit färdigt, men orkar inte fundera mer... God natt!

Spilld mjölk på lunchen Tappat topsy över hela badrumsgolvet Rev mig på sopdörren Massor med ben i laxfilén Insekter i salladen Och allt där emellan som bara går på ens nerver. Tur att det blev en ny dag med nya tag

Well hello amnings-me, I've missed you. Jag är tillbaka i den där världen då jag inte riktigt riktigt vet vad jag håller på med. Eller världen där jag håller på med så mycket att det blir lite mixed-up och jag får hjärnsläpp titt som tätt. Häller upp kaffe i min kopp och ställer den på bordet. går iväg och tar sedan min mans kopp och dricker ur den istället. Min man ber mig kolla Lulebo appen om vi har tvättstuge-tid. Han ber mig säkert tio gånger på en dag. Mer än hälften av gångerna tar jag mobilen för att kolla, men efter jag låst upp telefonen så gör jag nåt annat och glömmer bort Lulebo. (Ps, behöver träna på min engelska som sakta men säkert trängs bort av blöj-byten och my little pony filmer)

Igår var en riktigt skitdag. Fick tre riktigt dåliga nyheter. Nyheter som gör att man är tacksam för nuet, att man lever och kan leka och vara glad. Två allvarliga olyckor och en insjuknad. En sådan dag när man lider med de som lider och ska stressa genom vardagen så tappar man lätt gnistan. Hemma satte jag mig på golvet och ansträngde mig för att hålla igång hjärnan. Ansträngde mig för att vara vanliga mamma. Och efter lite seg start så verkade jag funka ändå. Jag lekte med min älskade dotter och i det vanliga hemkära rutinerna så kände jag hur hjärnan sakta men säkert började vakna upp ur mörkret. Tänk vad lek och nattande av en liten flicka kan göra. Och trots det mörka molnet så kände jag att det är okej. Njut av stunden, för man vet aldrig vad som händer i nästa.

I Facebookflödet så kryllar det av dem. Bilderna. Inte vilka bilder som helst. Palmer. Drinkar. Pooler. Balkonger med havsutsikt. Där havet inte är fruset. För ett år sedan var jag på andra sidan. Satt inte hemma i kylan och kollade Facebook. Jag låg på stranden och läste en bok. Fy va livet kan vara orättvist ibland.

Ibland har man vant sig så mycket vid någonting att det är så självklart att man inte ens märker att det är borta. Det var ett tag som jag var och varenda dag blev så trött på jobbet att jag var tvungen att stå upp eller springa runt i korridoren för att väcka mig själv till liv. Plötsligt var det borta. Och jag märkte det inte. Vet ärligt talat inte hur länge jag har inte varit så trött. Jag blev påmind av mig själv att tröttheten var borta när det plötsligt var tillbaka. Igår kände jag det igen. Det var som en gammal vän som var tillbaka. Det kändes som att jag hade saknat det lite. Men känsla gick över fort. Förbannade trötthet. Nu ska jag jobba för att den inte ska komma tillbaka. Alltså inte tröttheten som jag är i nu. Den där som kommer när man känner att man borde sovit ett tag till. Utan tröttheten som säger pang mitt på dagen. Som gör att det kryper i hela kroppen samtidigt som man inte kan hålla ögonen öppna.

Vi hade fint väder. Skoterföre och lite fiskelycka. God mat. Och lekande barn. Och lycka för ett nytt litet barn. Men det var mycket som gick fel. Lagen om allts jävlighet. Ingen olycka kommer ensam. Just nu är jag mest arg för att jag har slutat svära (typ). Igår var jag mest arg för att Sverige är ett alltför långt land.

Ett litet urplock av saker jag gjort i veckan: Duschat utan tvål (kom på det medan jag höll på att klä mig) Tänkt koka ägg i kylen (kom på mig själv när kylskåpsdörren var nästan helt stängd)  Gått omkring hela dagen med trosorna ut och in (upptäckte det först när jag skulle gå och sova) Borstat tänderna med dotterns tandkräm (kom på att det smakade lite konstigt när jag skulle ta fluorskölj) Förstå vad mycket tokigheter man kan ha för sig under en veckas tid och tänk vad mycket som sker obemärkt. Men det känns ändå rätt okej. För mycket gör jag faktiskt helt rätt. Faktiskt. Jag lovar. Tror jag.

Inte så att jag inte gillar att vara frisk. Nej, det är jätte kul. Kunna göra saker med familj och vänner. Laga mat. Träna. Kanske gå på bio. Vara ute och leka i snön. Det är jätte kul. Bara lite onödigt kan jag tycka. Eller ja.. alltså jag måste liksom tycka det. För jag är sjuk igen. Alltså det är super kul att bara ligga i soffan hela dagarna. Eller i sängen. Eller försöka hålla sig uppe länge nog för att göra något nyttigt. Eller må ganska bra men av smittorisk inte våga lämna lägenheten. Säga hej då till man och dotter när de åker till Teknikens hus och leker. Ställa in en massa roliga träffar med kompisar. I love it! Eller ja... alltså det är bara att acceptera. För om jag inte accepterar det så ligger jag bara i sängen och deppar.

Varje morgon den här veckan har jag tänkt - skit också, men imorgon är jag säkert frisk. Idag är det torsdag. Imorgon ska jag vara frisk för vi ska ju till Slagnäs! Jag vill inte ringa och skjuta på den resan igen! Men nu har jag ont. Ont ont ont....

Sist jag var hemma sjuk länge så läste jag massor med böcker. Den här gången har jag haft filmmaraton. Jag roade mig just med att räkna filmerna jag sett sedan i söndags. Jag får ihop det till 13 stycken. Och jag tror att jag glömt någon. Men säg 13 filmer på 5 dagar. Är inte det ganska bra jobbat? Och jag looovar att jag varit vaken heeela tiden. Bara några minnesluckor. Ej kopplade till stängda ögon. Icket. Tur att vi har bekväm soffa.

Sommaren tog slut och hösten slog till. Det gjorde även förkylningen. Nu sitter jag här. Varit förkyld i 2 veckor och det blir bara värre. Jag får lite flashbacks av förra året. Jag vill inte bli så långvarigt sjuk igen. Men då var det det här med att ta det lugnt, vila, kurera sig. Det är som svårt. Stressigt på jobbet och familj och vänner som man vill vara med. Nåja. Jag har bara mig själv att skylla. Nu ska jag till läkarne i alla fall och höra vad de säger.

Jag har inte sovit bra inatt. Tog länge innan jag somnade, drömde massor, vaknade och fick för mig saker och somnade om till nya konstiga drömmar. Jag vet inte vad som hänt. Men inget blev riktigt som jag tänkte mig. Och jag gissar att jag har bearbetat mycket av det inatt.

Alla har vi bra och dåliga dagar. Efter måndagens händelse där jag såg en barndomsvän i knipa så har jag inte kunnat sluta fundera. Och jag funderar på allt det jobbiga i världen och det påverkar självklart mitt humör. För det ber jag om ursäkt om jag verkar frånvarande. Jag är i tankarna om varför männsikor är så hemska människor. Det är överallt. Ser ni det också? På nyheterna, i tidningarna, i fikasnacket på jobbet. Männsikor som råkar illa ut. Behandlas nervärderande. Mobbing, krig, våld, särbehandling, skitsnack. Småsaker och världsproblem. Allt, det bara sköljer över mig. Exempel 1 - Kvinnojourer satsar på att få ut inforamtion om våld mot kvinnor som gått i pension. Ålderns glada dagar förvandlas till ett fängelse när man är hemma hela dagarna med en misshandlande man. Exempel 2 - Såg en länk "Are you as open as you think?". En hemsida med påståenden som "Mark and Tom has a lot in common. They have a common life together. Does this bother you? - Not at a...

Snart har jag gnällt färdigt. På söndagen hostade jag då så att mitt revben pajjade igen. Måndag och lite av tisdag jobbade jag. Jag gick hem på tisdagen pga feber. Och sedan blev jag hemma i två veckor. Jag fick lunginflammation. Men nu är jag frisk. Nästan. Revbenet är inte helt ännu och smärtstillande jag tar gör mig illamående. Men jag ser ljuset i slutet av tunnel. Som så många gånger sen december. Så många gånger jag nåt dit bara för att se himlen två meter så börjar nästa tunnel. Nämen hörni. Nu ska vi vara glada. Nu är det helg. Och jag har glömt go kaffet hos en kompis. Och spillt mjölk i kylskåpet. Och vi hade slut sylt till havregrynsgröten. Det kan bara bli bättre. Eller som en kollega sagt. Det är aldrig så dåligt att det inte kan bli värre.