Dagarna rusar förbi

När man går någonstans, typ hemåt, till jobbet, till stan, till affären, så har man ju en mental checklista. Basgrejjerna är liksom plånbok, nycklar och telefon. Eller hur? Sen kan det vara lite i stil med, kom jag ihåg soporna, behöver jag en extra tröja, borde jag ha tagit med mig en tygpåse? Jag har de senaste dagarna haft riktig flyt på den fronten. Jag glömmer liksom inte bort lika mycket som jag brukar. Jag börjar få struktur som är ganska enkel att följa. Förutom det här med bilnycklarna. Går hemifrån och stämmer av basgrejjerna innan jag sätter mig i bilen. Åker iväg, gör kanske ett kort stopp nånstans, typ lämnar återvinningen, och åker vidare. Stämmer av mentala checklistan igen bara för att vara på den säkra sidan. Där är telefonen. Där är plånboken. Där är hemnycklarna. Men var fan la jag bilnyckeln?? Efter att det hänt typ fem gånger är det lite pinsamt när jag kommer på att de sitter ju i tändningslåset. För jag kör ju. Med bilen.

På nåt vis så känns det som att detta sammanfattar mig just nu: - Hann måla två naglar innan jag insåg att nagellacket inte kommer räcka. Det räckte till tre naglar. Resten av naglarna är en annan färg. - Ja, jag har gett mig själv en fläskläpp genom att kasta en fjärrkontroll i mitt eget ansikte. Nu är det mindre fläskläpp och mer blåmärke under läppen. - Innan jul gick jag till salong för att plocka ögonbrynen för första gången någonsin. Hon gav mig då ett stämpelkort - den tionde ögonbrynsplockningen bjuder de på. Tänkte i mitt stilla stinne "Ain't gonna happen" att jag kommer gå dit så ofta. Nu, inte ens en månad senare, börjar jag undra var fanken jag la stämpelkortet. - Jag har torrsprickor på mina fingrar. Det gör ganska ont. Men jag ids inte ta fram plåster. Så jag tar fram tejp istället och tejpar fingrarna när jag ska göra saker som hänga tvätt/duscha/söka tjocksockar. God fortsättning!

Nå, inte är livet bara underbart. Igår, efter en dag med många djupa suckar avslutade jag dagen med att trampa på mina glasögon. De gick inte sönder men jag känner mig lite sned. Min man skrattade åt mig och sa att jag såg ut som Leif GW Persson. Vet ni hur jag ska tolka det? Nu tar jag paus och åker till optikern.

Tvättar kläder på fredag kväll. Går ner för att hänga tvätten och kommer då på att jag glömde ju sätta tvättmedel! Bara att köra om. Kör bil mot dagis och tänker på den vackra himlen. Plötsligt frågar dottern: - Mamma, var ska du? Då upptäcker jag att jag svängt för tidigt och blir tvungen att stanna, backa och köra vidare tills nästa vänstersväng. Söker bilnycklarna i säkert tio minuter innan jag inser att jag har dom i handen. Säger till min man att -..vi kan väl köpa ordentliga skydd på dörrhandtagen (senare googlat fram att det heter handtagsbuffert) istället för rattmuff. Ehm... jag menar... möbeltass. Var fick jag rattmuff ifrån?

Behöver ringa IT-supporten för jag har problem med ett program. Tänker att jag ringer från mobilen för fasta telefonen är kopplad till datorn så om jag måste uppdatera något program så kanske jag måste starta om datorn och då bryts ju samtalet med IT. Tar fram och ringer numret i mobilen och hör alternativen "Välj 0 för Sjukanmälan. 1 för IT-support." Trycker ett. På fasta telefonen "2 för mobilsupport." Inser att jag tryckte på fasta telefonen och inte mobilen. Skrattar och trycker 1 på mobilen. Då kommer nästa val. "Välj 1 för nytt lösenord. 2 för program frågor." Trycker 2. På fasta telefonen. "3 för synka mail..." Inser att jag tryckte på fasta telefonen igen. Skrattar och trycker 2 på mobilen. Och skrattar fortfarande när IT-supporten svarar.

... jag måste få skvallra på min man. Jag är inte sen med att erkänna att min hjärna inte alltid hänger med, gör konstiga loopar eller är allmänt förvirrad. När jag berättar om mina konstigheter så förväntar jag mig ibland lite igenkännande i stil med "ja, så har jag också gjort" eller "det var inget jämfört med när jag...". Sådana kommentarer kommer inte alltför ofta så jag känner mig lite ensam i mitt tillstånd med återkommande hjärnsläpp. Men jag vet att jag inte är ensam.  Min man klagade lite innan jul när han skulle se en gammal julkalender på dvd. Det var nämligen konstigt, tyckte han, att man inte sålde hela kalendern i ett paket. Det var ju bara 12 avsnitt på dvdn som han hade. Han är inte sen med att lösa problem så han beställde ny dvd på nätet så att han skulle ha de resterande 12 avsnitten. Den nya dvdn kommer några dagar senare och jag tänker när jag ser den att det där fodralet har jag sett. Men jag säger inget för jag kan ha fel (och brydde m...