Inlägg

Visar inlägg med etiketten Och de kallar mig ekonom...

Business as usual - eller inte

Nog är det ganska häftigt hur livet tar sig an människorna i det. Hur det påverkar allt och inget, allt hör ihop men inget är likadant. Ibland glömmer jag hur lätt det är att bara släppa taget och åka med på resan. Mitt kontrollbehov tar över och kräver svar och analys av allt. Men på senaste tiden har jag inte haft något val annat än att följa andra som har bättre koll på vägen. För ungefär ett år sedan bytte jag jobb för första gången på nio år. Det var en omställning. En spännande och härlig omställning. Men så efter 7 månader på nya jobbet kom nästa sväng. Jag bytte jobb igen. Och det var nog då jag insåg att jag gör ibland saker svårare än vad de är bara för att jag vill ha kontrollen. Utan att veta så tror jag nu att jag är på rätt ställe. Jag får äntligen utmana mig själv och vad jag kan på ett sätt som jag inte visste att jag ville. Vi får se hur det går! Wish me luck! Again.

Den som väntar på något gott...

Bild
Det tog ett tag men till slut så sitter jag här och njuter av mina fina post-it.   Jag beställde aldrig själv men på nya arbetsplatsen var det någon annan som tyckte som jag, att några extra hjärtan gör väl inget? I have a good feeling about this place.   Och nästa grej då - jag har gått och blivit med terminalglasögon. Hur många vuxenpoäng får man för det?

Back to business

Och då var det dags för den där förändringen som jag väntat på så länge. Men istället för att den kom serverad så tog jag saken i egna händer. Och sa upp mig från mitt jobb. Nu väntar nya utmaningar och det känns riktigt spännande. Och pirrigt. Och nervöst. Och roligt. Och läskigt. Och pirrigt. Igen. Wish me luck!

Tack för allt gott här i världen

Idag blev jag rörd och nästan tårögd. Anledning? En kollega har bakat till två fikat, bara för att. Och gjort en egen liten Moa allergi vänlig kaka. Det här med nya miljöer är jag inte alltid så bra på. Men det här kan nog gå bra. Jag ska bara börja våga lita på folk igen.

Mer kärlek i världen - eller åtminstone på kontoret.

Bild
Lite insnöad är man kanske... ... När man ska beställa kontorsmaterial och glömmer vad man håller på med när man ser detta och tänker -det där måste jag ha!

Äntligen sommar

Ljusa dagar, varmare väder och mindre kläder, Glass och solglasögon. Och jag sitter inne och har ångest för att kontoret jag sitter på ska avvecklas.Jag har kvar mitt jobb men det är flera av mina kollegor som inte har det. Ibland sköljer alla känslorna över mig. Goda minnen, saker som funkat så bra, allt det roliga och allt det konstiga som vi skrattat åt tillsammans. Till exempel att det fortfarande kommer in folk på kontoret och söker ett bolag som hade de är lokalen för 8 år sedan. Just i denna stund var det något som triggade igång känslorna så jag fick hålla tillbaka tårarna. Men nu minns jag inte ens vad det var. Kanske PMS. Nåja. Sommar och sol. Livet går vidare. Och mitt jobb också. Det är bara ett jobb. Ett jobb som jag varit på sedan 2008. Många minnen. Och nu tror jag att jag fick något i ögonen igen.

Dagens höjdpunkt!

Bild
Jag  ringer mig själv. Men hinner inte svara. Undrar vad jag ville.

IT-supporten kan inte hjälpa mig

Behöver ringa IT-supporten för jag har problem med ett program. Tänker att jag ringer från mobilen för fasta telefonen är kopplad till datorn så om jag måste uppdatera något program så kanske jag måste starta om datorn och då bryts ju samtalet med IT. Tar fram och ringer numret i mobilen och hör alternativen "Välj 0 för Sjukanmälan. 1 för IT-support." Trycker ett. På fasta telefonen "2 för mobilsupport." Inser att jag tryckte på fasta telefonen och inte mobilen. Skrattar och trycker 1 på mobilen. Då kommer nästa val. "Välj 1 för nytt lösenord. 2 för program frågor." Trycker 2. På fasta telefonen. "3 för synka mail..." Inser att jag tryckte på fasta telefonen igen. Skrattar och trycker 2 på mobilen. Och skrattar fortfarande när IT-supporten svarar.

Att prata så att folk förstår en

Jag försöker förklara vem Leif Andrée är. - Det är han som spelar Måns i Katten Jansson. (Översättning: Det är han som spelar Bill eller Bull i Pelle Svanslös) Jag, på väg hem från en av dotterns kompisar - Ta på dig pyjamasen nu. (Översättning: Ta på dig jackan nu.) Just nu är jag inne i en fas där jag försöker säga så lite som möjligt. Att komma ihåg vad saker och ting heter och sätta orden i rätt ordning är lite för jobbigt. Och ja, jag ska börja jobba snart. Och ja, de förväntar sig att jag ska komma ihåg vad jag brukar göra på mitt jobb.

Vad gjorde jag 2015 egentligen?

Gick igenom min kalender för 2015. Passande att göra en liten summering/tillbakablick. Vet inte om jag blir nå klokare av det men ändå. Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? Mycket. Gick på pedikyr. Var på husvisning. Besökte dietist. Födde barn. Och det har jag gjort tidigare men det känns ändå som något jag aldrig gjort för ena födseln var inte den andra lik på något sätt.  Genomdrev du någon stor förändring? Familjen växte från tre till fyra.  Blev någon/några av dina vänner föräldrar? Många nykomlingar i år. En del rookie föräldrar.  Vilket datum från 2015 kommer du alltid att minnas? Maj 2015 kommer jag alltid minnas. Stor sorg blandades med stor glädje. Jag sa farväl till min farfar. Några dagar senare sa jag hej till min nyfödda son. Vilka länder besökte du? Endast Sverige tyvärr.  Bästa köpet? Nya datorn. Bryr mig inte om att min make är skeptiskt. I love it! (I love IT, hahahaha...) Gjorde någonting dig riktigt glad? Dottern...

Not my cup of kaffe

Bild
Spillde lite kaffesump på golvet på jobbet. Jätte lite. Tänkte att det märker ingen. Sedan spillde jag lite igen. Inte så jätte lite. Tänkte att det måste jag nog torka upp.

Dags att återuppta denna blogg med en typiskt mig

Bild
Så går det om man försöker göra två saker samtidig. Prata i telefon och skriva mail. Till mitt försvar så är det nästan rätt. Ska stå Åkarmöte Kalix. Till alla er som läser detta. Tack för att ni inte ger upp hoppet trots mina långa blogguppehåll.

Det hela började med en vante.

Inte två. Jag hade bara en vante på mig när jag åkte till jobbet. Den andra hade jag glömt hemma. Några telefonmöten och lite ekonomiassisterande senare började fnissattackerna. Men då tog vi paus. Ingen skada skedd. Så småningom tog dagens jobb slut. Bara det att min hjärna då totalt stängde av. Jag gick från jobbet, hann inte lämna parkeringen innan jag kom på att jag glömt ta med mig posten. När jag sprang in för att hämta den kom jag på att vi glömt ta in posten. Tog in den och tog med med utgående post. Skulle åka och handla. Åkte åt fel håll i rondellen. Nåja, tar väl andra affären istället. På väg dit ställer jag med i höger fil och blinkar höger i en korsning med röd ljus. När det blir grönt kommer jag på att jag ska inte svänga till kompisen som bor där. Jag ska ju skynda mig och handla sedan åka hem! Väl framme vid affären ringer jag till kompisen och berättar lite skojjsigt allt svammel jag hade för mig. När jag sedan lägger på inser jag nästa grej. Posten som jag skulle po...

Ursäkta uppehållet...

... men jag är lite stressad. Insåg just hur stressad jag är. Pratar högt med mig själv (säger vad jag gör, vad jag skriver och vad jag ska göra/komma ihåg) medan jag jobbar. Och härmar rösterna på radion. Och jag lyssnar på Musikhjälpen  - många spännande dialekter!

Dagens komplimang

En kollega bad mig om hjälp med en sak. Jag fixade det och fixade några till i samma veva. Då skickade hon en rad för att visa att jag gjort ett bra jobb. "Superbra. Flera flugor på smällen." Alltså jag förstår ju vad hon menade. Men jag skrattade rakt ut.

Mobiliteten blir mitt fall

På jobbet har vi bärbara datorer som vi kopplar i dockningsstationer så att vi ska kunna vara lite mobila om det behövs. Men det är inte alltid det är så lätt. Jag tog datorn från mitt rum och kopplade in den i ett rum längre ner i hallen där jag skulle jobba lite. Sedan gick jag tillbaka till mitt rum, satte mig vid skrivbordet och när jag försökte låsa upp skärmlåset tyckte jag det var konstigt att skärmen var helt svart. Sedan kom jag på det. Att datorn hade jag alldeles precis nyss flyttat på! Alltså. Jag ska tillägga att jag pratade med någon samtidigt. Så att det var liksom multitasking gone wrong.

Alltså vissa dagar...

Klockan är bara tio och jag har haft tre kaffepauser... Det ser ut att bli en underlig dag idag.

Kalendern är full

Bild
Kalendern är full imorgon. Av något som jag skjutit på ett tag... Idag har jag pratat i telefon. Och medan man pratar i telefon kan man vika loppor.

Jag! Nä, jag! Nä, jag!

En helt vanlig dag på jobbet: Moa, Luleå [09:09]: ok. växeln hörde av sig och undrade om vi kunde skicka över semesterlista så jag tänke fylla i lite av de som saknades. Emma, Sundsvall [09:09]: Jag fyllde i att malin var barnledig. Moa, Luleå [09:10]: nä för det gjorde jag :P Emma, Sundsvall [09:10]: Nä det gjorde jag... Moa, Luleå [09:10]: haha Emma, Sundsvall [09:10]: Fukade det inte? Moa, Luleå [09:10]: vet inte, men jag fyllde i det igår eftermiddag eller? Emma, Sundsvall [09:11]: Jag med... :) Moa, Luleå [09:11]: hahah aja det står där i alla fall Emma, Sundsvall [09:11]: ja precis... men jag lade till Tobias med... för han saknades Moa, Luleå [09:11]: nääää för det gjorde jag! Emma, Sundsvall [09:12]: Nä sluta nu!! Moa, Luleå [09:12]: du sluta! Några svängar till så hade det nog blivit catfight. Nåja det löste sig till slut. Vi hade båda rätt. Men en av oss hade gjort fel. Jag låter det vara osagt vem av oss.

Dagen efter nationaldagen

Igår var en stor dag. Hur firade ni? Jag storhandlade, lekte med dottern i lekparken och tog en lång kvällspromenad med en kompis. Sedan vek jag lite tvätt. Det är så roligt med dagar att fira! Hur firar ni dagen efter nationaldagen? Jag jobbar. Massor. Sedan ska vi göra pizza.