Ett fenomen

Vi hade städdag idag. Och i vanlig ordning så har jag roligaste frisyren när vi städat klart.

När vi börjar städa har jag oftast utsläppt hår. Men medan vi plockar undan sånt som ligger framme hittar jag ett par snoddar och sätter runt handleden. Dags att dammtorka och då vill jag inte ha snoddar runt handleden för de blir blöta. Så jag sätter fast de i håret. Medan jag dammtorkar hittar jaga oftast någon till hårsnodd så jag sätter fast den lite löst i håret. Och så hittar jag ett hårspänne, och ett till. Sätter fast de också så jag håller reda på var de är. Och där låg visst ett diadem. Kanske två. Vid det här laget är det dags att dammsuga och då börjar håret vanligtvis börja trillar lös ur alla diverse prylar jag nu har i håret. Så jag sätter fast allt ordenligt. Skura, hänga lite tvätt. Hittar ett till hårspänne i tvättkorgen. Dags för lunch. En hårslinga trillar fram så jag trevar med fingrarna runt huvudet för att hitta något spänne som kan undanvaras till rymlingen. Diskat undan, plockat undan de sista städattiraljerna och så blir det dags att hoppa i duschen.

Det är då jag ser det, mitt mästerverk. Badrumsspeglarna avslöjar min tankspridda kreativitet. Synd bara att det är dags att plocka bort allt ur håret. Det blir en liten hög av snoddar och spännen. Som jag glömt att jag hade. Eller visste att jag hade nånstans men inte iddes leta fram för att jag visste de skulle dyka upp.

På städdagen.