Hon morrar

Jag vill inte behöva ställa till svars för konsekvenserna så jag vill med det här varna mina kära och nära. Hon morrar. Det är den tiden på månaden. Jag hör henne under ytan och hon är inte på bra humör. Jag jobbar på att kontrollera henne men så fort jag blir minsta trött eller hungrig så tappar jag greppet om tyglarna.

Mitt lilla mensmonster.

Har märkt av henne ett par dagar nu. Men imorse gick det så långt att jag blev rädd för min familjs säkerhet. Brödrosten slant lite ur greppet så jag fångade upp den mot diskbänken. Gjorde inte ont eller nåt, men bara tanken på att jag inte lyckades ställa fram en brödrost utan att klanta mig gjorde att jag var på vippen att kasta brödrosten genom köket... Alltså inte jag. Mensmonstret...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden rusar fram

Let there be light