Smälter men samtidigt inte

Hon är så goooo. Står och ropar "mamma" min sin lilla röst. Det träffar rakt i hjärtat. Bara det att det kan ta en stund innan jag reagerar. Måste vakna först. Suck... I natt var det klockan två ungefär. Natten innan kanske vid tre. Jag inbillar mig att jag går rakt till hennes rum. Men tydligen inte. Inatt gick jag in i dörrkarmen. Det är som att jag på vägen till hennes rum väcker mig själv... Och när jag burit över henne till vår säng och krypit ner under täcket slänger hon armarna om min hals. Då myser jag och somnar med ett leende på läpparna. Tills jag blir knäad i ansiktet en timme senare. Typ...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tiden rusar fram

Let there be light