Revben - kroppens centerpunkt
För hundra år sedan var jag på krogen och trillade in i en stol och fick en spricka i revbenen. Och när säger hundra år sedan så kanske det egentligen var 10 år sedan. Ont hade jag. Tror jag. Jag minns inte riktigt.
Men jag blev påmind om smärtan när jag i januari i år trillade på Leos lekland och skaffade mig en spricka igen. Ont. Aj aj aj. Nåja. Efter vad som kändes som en evighet, som egentligen var en dryg månad, så hade det läkt och jag kände inte ett spår av smärtan. Tills i fredags. Då kände jag av det på nytt, troligen på grund av min outhärdliga hosta. Men det var inte så farligt. Började oroa mig att det kanske var revbenet igen eller om det gjorde ont för att lunginflammation var på väg. Men så blev det söndag. Och nä, det var inte lunginflammation.
Mitt i söndagsstädningen så fick jag en hostattack. Och mitt i hostattacken kände jag det. Hur någon stack en kniv rakt in i sidan och viftade runt lite medan jag hostade färdigt. Men det var ingen som hade huggit mig med en kniv. Det var min hosta som hade pajjat mitt revben på nytt. Jag hängde på diskbänken för stöd medan jag försökt hämta andan och låta smärtan rinna iväg lite så jag kunde se klart igen. Tjurskallig som jag är så dammsög jag färdigt sedan däckade jag i soffan. Sittandes. För ligger jag så kommer hostan och det är inte skönt för trasiga revben.
Jag vill att ni tycker synd om mig för jag tycker synd om mig. För det tar aldrig slut.
Nåja, om jag slutar med självömkan så kan jag berätta vad jag lärt mig tack vare mitt revben. Jag har lärt mig att allt i kroppen är på något sätt kopplat till revbenen.
Om du lyfter ditt ben så använder du muskler som är kopplade till revbenen. Vet ni hur jag vet det? Jo, för har man ont i revbenen och lyfter ett ben så hugger det till i revbenen.
Om du böjer din arm så använder du muskler som är kopplade till revbenen. Vet ni hur jag vet det? Jo, för har man ont i revbenen och böjer en arm så hugger det till i revbenen.
Men jag blev påmind om smärtan när jag i januari i år trillade på Leos lekland och skaffade mig en spricka igen. Ont. Aj aj aj. Nåja. Efter vad som kändes som en evighet, som egentligen var en dryg månad, så hade det läkt och jag kände inte ett spår av smärtan. Tills i fredags. Då kände jag av det på nytt, troligen på grund av min outhärdliga hosta. Men det var inte så farligt. Började oroa mig att det kanske var revbenet igen eller om det gjorde ont för att lunginflammation var på väg. Men så blev det söndag. Och nä, det var inte lunginflammation.
Mitt i söndagsstädningen så fick jag en hostattack. Och mitt i hostattacken kände jag det. Hur någon stack en kniv rakt in i sidan och viftade runt lite medan jag hostade färdigt. Men det var ingen som hade huggit mig med en kniv. Det var min hosta som hade pajjat mitt revben på nytt. Jag hängde på diskbänken för stöd medan jag försökt hämta andan och låta smärtan rinna iväg lite så jag kunde se klart igen. Tjurskallig som jag är så dammsög jag färdigt sedan däckade jag i soffan. Sittandes. För ligger jag så kommer hostan och det är inte skönt för trasiga revben.
Jag vill att ni tycker synd om mig för jag tycker synd om mig. För det tar aldrig slut.
Nåja, om jag slutar med självömkan så kan jag berätta vad jag lärt mig tack vare mitt revben. Jag har lärt mig att allt i kroppen är på något sätt kopplat till revbenen.
Om du lyfter ditt ben så använder du muskler som är kopplade till revbenen. Vet ni hur jag vet det? Jo, för har man ont i revbenen och lyfter ett ben så hugger det till i revbenen.
Om du böjer din arm så använder du muskler som är kopplade till revbenen. Vet ni hur jag vet det? Jo, för har man ont i revbenen och böjer en arm så hugger det till i revbenen.
Kommentarer
Skicka en kommentar