Sorg och Saknad

Sorgen går inte att sätta ord på.Samtidigt som alla ord är färgade av den.

Ena stunden är allt som vanligt. Andra stunden förstår man ingenting. Andra stunden hade gjort oss lamslagna. Då kom nästa stund.

Att förlora en nära är hjärtskärande och fruktansvärt. Vad är det då att förlora två?

Det har nu gått lite mer än fyra månader sedan allt började, (eller var det då allt tog slut?) och man kan fortfarande inte förstå något.

Familjen är vår trygghet och största lycka. Det är därför det också gör så ont. Jag sörjer mina svärföräldrar. Men så mycket mer. Jag sörjer min mans föräldrar och mina svägerskors. Mina barns farföräldrar och deras kusiners morföräldrar.

Jag sörjer alla stunder vi inte kommer få, alla minnen där de kommer saknas. Men samtidigt är de med oss. För även om de inte är här så är det med i våra minnen och minnen bär vi med oss i alla stunder.

Men jag vill inte att det ska vara så. Jag vill inte. Jag vill att de ska komma och sitta kring vårat bord och dricka kaffe. Jag vill att de ska leka med barnbarnen. Jag vill att det ska skratta med sina barn. Jag vill krama om dem...