Dagarna rusar förbi

Min pajasorkidé. Undrar varför den kallas det... Gott luktar den.

Jag är en av dom. En av dom som tycker att hår är helt okej. På alla möjliga ställen. Av den anledningen rakar jag mig inte under armarna. Ibland gör jag det. När jag tycker det börjar se lite långt och ovårdat ut. Borsta håret under armarna vill man ju inte hålla på med så då tar jag bort det istället. I got off track. Min poäng: Hår är helt naturligt. Jag tycker att det ska få växa eller inte växa som man själv behagar. Att jag har hår betyder inte att jag gör ett statement mot de som vill raka. Men trots det så får jag ibland känslan att folk dömer mig för håret under armarna. Hur får jag bort den känslan? Förutom med rakhyveln?

Pratade med min syster om PMS humör. Hur det kan råka gå ut över kärleken ibland. Hon skrattade och sa att hon tänker på låten med Pink och Nate Ruess, biten där han sjunger i början: I'm sorry I don't understand where All of this is coming from. I thought that we were fine, Your head is running wild again My dear, WE still have everything And it's all in your MIND. You've been having real bad dreams Oh oh, you use to lie so close to me Oh oh, there's nothing more than empty sheets Between our love, our love Ooooh, our love, our love. 

Det var verkligen inte meningen. Jag ville bara vara lite snäll. Göra lite fint. Rensa. Det finns en blomlåda på vår gård. Pratade med en granne och hon sa att var något kul för barnen att plantera i och det var även ett litet farthinder för bilar och springande barn. Jättebra. Toppen! Igår såg jag att blommorna var planterade men det hade också dykt upp en smörblomma och ett sånt där långt grässtrå. Tänkte att det är bäst att ta bort det innan det blir gör mycket ogräs. Imorse slog jag till. På väg till bilen stannade och drog loss smörblomman och gräståret. Och då såg jag lite mera grönt som jag tog tag i och drog. Bara det att när jag gjorde det så kom en klump jord med packade rötter upp. Precis som att det var en blomma som precis hade planterats dit från en kruka. Shit! Det var alltså inte ogräs utan jag drog upp en nyplanterad blomma.... Jag skyndade mig att trycka tillbaka blomman. Jag hoppas ingen granne såg...

Kalendern är full imorgon. Av något som jag skjutit på ett tag... Idag har jag pratat i telefon. Och medan man pratar i telefon kan man vika loppor.

Var på stan igår. Och köpte en vattenkanna. Vanligtvis så hade jag nog försökt stuva undan den i ett skåp. Men det går inte. Ser ni vad snälla ögon den har? Ser ni vad glad den ser ut? Skulle ni kunna stänga in den? Jag är många saker. Min inte hjärtlös. Så vår fina gröna elefant får en egen plats på fönsterbrädan. Och hos svärmor så bor hennes brorsa. Snart åker vi dit och hälsar på. Men egentligen... Om jag är på vippen att vattna ihjäl mina blommor så var nog elefanten ett dåligt köp...

Nu händer det grejer i krukorna.   Men tyvärr så börjar vi det här inlägget med tråkiga nyheter. Min fikus har dött. Tyckte den såg lite ledsen ut. När jag lyfte upp de så trillade allt bara bort. Så nu har den fått gå vidare till de evigt gröna ängarna. Men sen så är det bara solskenshistorier. Jag har äntligen fått ta fram mina fina krukor till balkongen.  Vad tycks? På dagis har barnen fått plantera solrosfrön. Och när hon fick ta hem den och ansvaret för att den skulle växa och bli stor hamnade på mig så blev jag nervös. Men helt i onödan. Nu är den så hög att den tittar över balkongväggen. Och notera också kryddorna på sidan om: Orkidén verkar trivas. Blommor är på väg: Och förstå vad förvånad jag blev när mitt lökexperiment plötsligt skjutit upp två långa gröna blad. Gömd bakom gardinen: Mina gröna fingrar blir grönare och grönare. Men i min iver tror jag att jag kommer vattna ihjäl något mer än fikusen. Aja, ja...