Dagarna rusar förbi

Nu, efter en lång dag börjar jag avsluta. För att bege mig mot flygplatsen och hämta mina fina gäster. Nu känner jag har den här jobbiga dagen sakta börjar vända. Nu är det helg!

De senaste dagarna har jag inte behövt använda rouge. Jag har ofrivilligt varit rosig om kinderna, konstant. Ungefär som när man druckit några glas vin. Ungefär som när man gått upp för trapporna. Ungefär som när man rodnar lite. Ungefär som när man käkar allergimedicin som ger en biverkning som gör att det hettar ordentligt i ansiktet. Tack och lov är idag sista dagen.

Idag ska inte vara en sån där dag. Men nu råkade det blir det. En problemdag. Och jag orkar inte. Blir så less. Jag gillar att lösa problem. Men när inget, absolut inget, går som man tänkt... Många gafflar i vägen. Och det värsta är när man tror man löser ett problem men egentligen skapar ett annat. Som man tror man har löst. Men nä. Jag menar alltås att allt går fel. Jag kan inte ens stava... "alltås" var just ett snyggt ord. Nä, nu tar jag snart helg. Måste bara försöka reda ut dagens soppa först. Och det lär ta resten av dagen... Är det inte helg nu?

Du är på stan köper något litet till exempel läppglans, hårspännen eller strumpor. Du trycker ner det i väskan tillsammans med kvittot. Och så ligger det där. I dagar. Veckor. Kanske månader. Och du tänker att snart ska jag städa ur väskan. För det är inte bara ett sånt inköp du har gjort. Det är stökigt och alla grejjer är i vägen hela tiden när du ska leta fram plånbok eller nycklar. Och så kommer det en dag då du desperat behöver det du köpte för dagar, veckor kanske månader sedan. Och så hittar du det inte. Det är borta. Hur gick det till? Jag sökte hårspännen i morse. I skålen där jag brukar ha hårspännen. Men där fanns inga. Så jag kom å tänka på de där som legat och slängt i väskan. Jag har funderat på att lägga de i skålen. Men det har inte blivit av. Så jag var väl på ett sätt glad att jag har hårspännerna i väskan som back-up. Och så började jag leta. Grävde först i blindo med handen i en halvstängd väska. Hittade inte. Öppnade ordentligt och tittade ner...

Idag konstaterade han något ganska fundamentalt i vår relation. Jag pratade om att putsa fönstren. Jag kände att jag ville få det bortgjort medan han tyckte att vi kunde vänta till våren. - Men jag tänker på hur skitiga de är varje gång jag ser de, sa jag - Vi tänker på olika saker, sa han. Jasså var det så det var...

... trillade i blåbärsskogen. Eller jag gjorde det i alla fall. Men det faktum att jag tog mig iväg och plocka blåbär är väldigt imponerande. Så det faktum att jag trillade och tappade några gör inget. Tänk att jag skulle behöva skaffa barn innan jag började plocka bär igen. Vinbär och blåbär kan jag bocka av det här året. Vinbärssaft och blåbärspaj!

Fick något ryck imorse. Började storstäda. Först kök sedan badrum. I grund och botten tror jag det handlade om att jag inte ville putsa fönstren. För gör man ett storjobb så slipper man göra ett annat. Eller hur?