Dagarna rusar förbi

Fiiiint! Ny dag, nya tag. Halvdag, helg och hemmamys. Vad tror ni bebisen kommer heta? Röstar på Ingrid. Min farmors förnamn och min dotters mellannamn.

Förväntningar på livet. Vad ska man ha det för? Mål, drömmar och förhoppningar. Det låter ju bra EGENTLIGEN. Då har man något att sträva efter. Man kan känna sig mindre vilsen, man vet vad man håller på med. Finna engagemang och ett framåt driv. Det är ena sidan. Å andra sidan (där är jag just nu) så blir man bara desto mer besviken när saker inte går som planerat. Överhängande risk att känna sig misslyckad för att man inte tar sig dit man vill. Jag erkänner. Jag är besviken. Det kändes skit tufft. Jag såg så många möjligheter men insåg att det kommer fan inte gå. Det gick inte så långt att jag kände mig misslyckad, för jag har så mycket som talar för mig, jag är en allmänt starkare person än man kan tro. Men besviken på planen som inte föll som jag hade hoppats. Nästan förväntat mig. Utan att bli för långrandig så såg jag den mörka sidan. Den tredje sidan. Sidan där mål, drömmar och förhoppningar krossas och man vet inte hur man ska gå vidare. Känsla av misslyckande. Och jag för...

Ja... Vad ska jag säga. Det går upp och ner. Upp som en sol ner som en pankaka. Men räknar med att solen går upp snart igen. Måste bara få sova på saken. Det jobbiga är att jag kan inte sova nu. Måste gå och reta mig på det här resten av dagen. Nä, jag ska bara släppa det. Dröm nummer 2 som sprack idag. Tack och lov så har det i alla fall inget att göra med min mardröm från inatt. Larver i halsen. Usch!

Fann den, föll för den och hann drömma. Barn bil och villa. Nä, det var inte den drömmen. Det var drömmen om att slippa trapphus som luktar sopor och rök. Slippa snåla med utrymmet. Slippa tjorva med barnvagn inne i lägenheten. Det var drömmen om egen tvättstuga, garage och brevlåda. Drömmen om att få ett eget hus och grön tomt. Jag ville ha det. Den där söta lilla villan. Nyrenoverad. Men smakar det så kostar det. Skit också.

Nä nu... En stackare råkar ut för alla fel jag möjligen kan göra. Jag såg att det såg tokigt ut. Kontrollerade och såg att jag hade gjort ett fel. OK, det går väl att fixa tänker jag. Och då upptäcker jag att det ändå ser konstigt ut. Då hittar jag fel nummer två. Skit! Men det var enkelt åtgärdat. Klart! Trodde jag ja... vaaaaarföööör har jag gjort så här? Hittade fel nummer tre, som egentligen var grund felet. Hade jag aldrig gjort det så hade de två andra aldrig hänt. Intalar jag mig i alla fall. Och mig låter de hantera pengar? Fast jag gör ganska mycket rätt. Intalar jag mig i alla fall.

Har på senaste tiden noterat att användandet av teknik i vardagen har förändrats ganska kolosalt om man jämför med för tio år sedan. Nu har jag ett utmärkt exempel bredvid mig, där jag med hjälp av en dockningsstation lyssnar på musik, laddar mobil och mp3, och pratar i mobil. Allt på samma gång! Eller i och för sig, under pågående telefonsamtal stängs musik av. Automatiskt. Inget jag behöver oroa mig för. I alla fall så tänkte jag ta en bild på det hela och lägga upp här i bloggen. Men så kommer jag på att jag inte kan ta kort med mobilen när jag tänkte att mobilen skulle vara en del av bilden... Hmm... Hit med en spegel!! Nämen vänta....... Nä jag hittade det inte. Kom på att det finns en webcam i bärbara datorn. Men jag vet inte hur den funkar. Det är visst en bit kvar.

Vi kan nog utse lördag som den typiska "hyra-släp-dagen". Gick längs vägen igår och såg inte mindre än tio bil och släp under loppet av 30 minuter. Dags att rensa bort skräp? Flytta? De följde i alla fall varandra som myror längs en myrstig. Spring små arbetare, spring! Och jag var på väg på en liten fika dejt.