Trötthet

Ibland har man vant sig så mycket vid någonting att det är så självklart att man inte ens märker att det är borta.

Det var ett tag som jag var och varenda dag blev så trött på jobbet att jag var tvungen att stå upp eller springa runt i korridoren för att väcka mig själv till liv. Plötsligt var det borta. Och jag märkte det inte. Vet ärligt talat inte hur länge jag har inte varit så trött. Jag blev påmind av mig själv att tröttheten var borta när det plötsligt var tillbaka. Igår kände jag det igen. Det var som en gammal vän som var tillbaka. Det kändes som att jag hade saknat det lite. Men känsla gick över fort. Förbannade trötthet. Nu ska jag jobba för att den inte ska komma tillbaka.

Alltså inte tröttheten som jag är i nu. Den där som kommer när man känner att man borde sovit ett tag till. Utan tröttheten som säger pang mitt på dagen. Som gör att det kryper i hela kroppen samtidigt som man inte kan hålla ögonen öppna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den som väntar på något gott...

Baby you can drive my car

Morgonstund har bitterhet i mun