Mitt lilla barn

När hon orkade lyfta på huvudet och titta på mig.
När hon kröp i sidled.
När hon plötsligt dragit sig upp och stod med stöd från tv-bänken.
När hon kämpade sig upp i soffan. Och halkade ner på filten.
När hon tog sina första steg.
När hon lärde sig var lampan var.
När hon började säga "titta!"
När hon pekade på mamma och sa "mamma" och pekade på pappa och sa "pappa"
När hon plötsligt stod och sjöng "Blinka lilla stjärna".

De slutar aldrig komma. Stunderna då det känns som att mitt hjärta är för stort för att få plats i mitt bröst.

Just nu är det så underbart hur hon förvandlar de svåra orden till de lätta orden. Nyponsoppa blir "soppa soppa" och palsternacka blir "macka macka"

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den som väntar på något gott...

Baby you can drive my car

Morgonstund har bitterhet i mun