Det är så orättvist

Plöstligt har jag en stor klump i bröstet. När jag ser hur livet har blivit för en barndomsvän. Hur det aldrig riktigt blev bra igen. Hur skört livet är.

Jag kommer aldrig att förstå vad han har gått igenom och hur han fortfarande måste kämpa.

Men jag kommer fortsätta hoppas att han tar sig ur det. Vad det nu är...

Jag hoppas att jag träffar honom igen.

Livet förändras hela tiden.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den som väntar på något gott...

Baby you can drive my car

Morgonstund har bitterhet i mun