2 december

Sovmorgon!
Halv åtta vaknade jag av att sambon pratar med mig. Dottern ligger och sover mellan oss. Halv åtta? Herregud vilken tjuvsovare vi har fått. Så det var upp och skynda för vi ska tidigt till Haparanda och IKEA och smyckesaffär och godisaffär och finsk affär.

Resan gick väldigt smidigt, och vi blev väldigt panka (bara lite).

Men sen då. Nu kommer historien om vårat första besök till jouren med dottern. Som fick limma ett jack i pannan. Och hon sa inte ett pip. Inte ett pip.

När vi kommit hem från IKEA och fixat och donat och ätit middag så for sambon iväg på ärende. Jag stressar över mycket disk och skitig lägenhet. Och plötsligt stannar hjärtat. Gumman snubblar eller halkar (jag har förträngt vilket av det) och far med huvudet först in i elementet. Och vad gör man? Stress panik typ. Jo fram med pytt i pannan för att lägga kallt om hennes panna, ser hur hon drar med handen över ansiktet och inser blooodet... fy. Varför ska sår i huvudet blöda så hemskt? Det skrämmer livet ur förstabarnsmammor. Jag minns inte riktigt vad som hände sen men jag vet att jag tog mig till min mamma (distriktsköterskebarnmorska aka "jourmamma") som sa att det ser fint ut och allra bäst om man limmade det på jouren. Jag tog mig dit och på något sätt så har jag förmedlat till sambon att möta oss där. När jag ser hans bil på parkeringen vid jouren så tog jag mitt första ordentliga andetag på ca 30 minuter. Väl inne hos sköterskan så pladdrade jag på om allt mellan himmel och jord. Medan min lilla gumma tittade frågande på mig, sin pappa och sköterskan med minilimtuben i handen. Och hon sa inte ett pip. Inte ett pip. Min lilla älva. Hon skrattade lite åt sin spegebild när vi stod i mammas hall. Blod i luggen gör att den står nästan rakt upp och blod i pannan och över kinden ser väl kanske komiskt ut om man inte riktigt vet vad det är.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den som väntar på något gott...

Baby you can drive my car

Morgonstund har bitterhet i mun